En av världshistoriens mest kända politiker, den amerikanske presidenten John
F Kennedy, har sagt att: Demokrati är den mest högtstående regeringsformen,
ty den är baserad på respekt för människan som en förnuftig varelse.
Kanske är vi år 2008 invaggade i ett rosenfärgat skimmer att demokratin segrat
världen över. Men så är dessvärre icke fallet. Året 2007 var det första i
modern tid då demokratin gick bakåt. I en femtedel av världens länder kom
tydliga diktatoriska bakslag och inte minst i de mest stränga
enpartistaterna sågs knappt några framsteg alls.
Förra året bodde 6,7 miljarder människor på jorden fördelat på 193 stater.
Enligt tankesmedjan Freedom House årliga rankning av frihetens tillstånd i
världen levde 3 miljarder individer – 46 procent av världsbefolkningen och i
totalt 90 stater – i fria och demokratiska länder. 1,2 miljarder personer
levde i delvis fria stater – 18 procent av världsbefolkningen och totalt 60
länder. Hela 2,4 miljarder individer – 36 procent av världsbefolkningen i
totalt 43 länder – bodde i diktaturer.
Mot denna bakgrund är det oerhört glädjande att alliansregeringen valt att
prioritera demokrati i biståndet.
Den svenska demokratin, jämställdheten, yttrandefriheten, rösträtten,
föreningsfriheten och andra rättigheter är inte unika svenska företeelser.
Däremot tillhör Sverige de länder i världen som allra bäst värnat dessa
fundamentala fri- och rättigheter. Vi skall vara stolta över att just
demokrati, jämställdhet och det moderna sekulära samhället är några av vårt
lands starkaste signa internationellt.
Visst har vi mycket att lära av andra länder, men också att lära oss och andra
av vår egen historia som är ett resultat av hundratals år av kamp för
frihet, feminism och demokrati på de politiska barrikaderna såväl inom som
utom parlament, i partier och civilsamhällen, fackföreningar och lärosäten.
Demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna är universella
värderingar som vi inte kan försvara med endast rättsväsendet. Vi måste även
säkerställa att kommande generationer och nya medborgare får en förståelse
för de tankar som format dagens samhälle.
Efter Sovjetunionens sammanbrott i början av 1990-talet tycktes världen
destinerad att gå i demokratisk riktning. Visst har stora framsteg gjorts,
men också bakslag. Främlingsfientliga partier har vuxit allt starkare.
Fundamentalistiska krafter har fått fotfäste runt om i Europa och lyckats
genomföra brutala terrordåd. Dessa ideologier utgör ett hot mot idén om
varje människas unika och oinskränkbara värde.
Regeringen borde ge experter från olika delar av samhället – statsvetare,
litteraturhistoriker, lärare, Svenska akademien – i uppgift att ta fram en
demokratikanon. Den skall bestå av en samling texter som har haft särskild
betydelse för framväxten av demokratin i Sverige.
Demokratikanon skall illustrera hur tryckfriheten tidigt fick fotfäste i
Sverige, kampen för kvinnors rösträtt och jämställdhet, striden för social
rättvisa, framväxten av ett mångkulturellt Sverige, men också inkludera de
internationella texter som influerat, utvecklat och fördjupat vår demokrati
både från västvärlden och andra kontinenter.
Det är en grundläggande rättvisefråga att alla skall ha möjlighet att känna
till de viktigaste texterna som har format den svenska demokratin. För många
som har vuxit upp i akademikerhem är det självklart att känna till
suffragetternas kamp för kvinnors rösträtt, Torgny Segerstedts motstånd mot
nazismen eller amerikanska oavhängighetsförklaringens betydelse för
demokratins framväxt.
Genom att skapa en demokratikanon kan man göra dessa idéer tillgängliga för
alla, oavsett storleken på föräldrarnas bokhylla. Demokratikanon skall
utformas för att kunna användas i olika årskurser i grundskolan och
gymnasiet, men också för diskussion vid studiecirklar, folkhögskolor och
sfi-undervisning.
Svensk demokrati är inte direkt hotad, men det skadar aldrig att påminna om
hur den kom till och hur viktigt det är att varje generation erövras.
BIRGITTA OHLSSON