Vi är många i Sverige som nu med rätta oroar oss över klimatförändringarna. Men det är inte vi, utan världens fattiga, som kommer att drabbas värst. Vi har under det senaste halvåret besökt Kina, Nicaragua, Tanzania och andra länder där klimatpåverkan blir allt tydligare. Det handlar om bonden som får sin skörd bortspolad i störtskurar, barnen vars skola förstörs i orkanen, familjen som tvingas på flykt därför att det hem där de bott i generationer står under vatten. Det handlar om barn i Peking och Shanghai som blir sjuka av partiklar genom utsläpp från koleldade kraftverk i Kina.

Fler människor är idag på flykt undan miljöförändringar och naturkatastrofer än från väpnade konflikter. Över en miljon människor har nyligen tvingats fly efter översvämningar i Afrika. Kenya, Tanzania, Uganda och Etiopien har drabbats svårt. Jordens fattiga länder har redan drabbats värst av klimatförändringarna, men saknar de resurser som krävs för att anpassa sig till förändringarna.

Människor i Afrika, Asien och Latinamerika betalar ett högt pris för de klimatförändringar som framför allt skapats av oss i den rika världen. Enligt Sternrapporten som publicerades för ett år sedan har Europa och Nordamerika släppt ut 70 procent av den koldioxid som orsakar klimatförändringarna. Ansvaret vilar därför tungt på oss, och vänsterpartiet föreslår nu en kraftig satsning på klimatbistånd.

Vänsterpartiet vill att enprocentsmålet blir ett golv – inte ett tak – och därför vill vi nu även göra en särskild satsning på klimatbistånd i andra länder. Vi vill satsa tre miljarder kronor utöver den föreslagna biståndsramen. Det är rimligt att vi i den rika världen också bidrar till att länder i Syd ges en anständig chans att anpassa sig till förändringarna.

Den borgerliga regeringen har nu presenterat sin andra budget och kontrasten mellan höger och vänster är tydlig när det gäller biståndspolitiken. Under det borgerliga styret har biståndet kraftigt urholkats.

Miljarder som formellt räknas som bistånd avsätts till skuldavskrivningar och flyktingmottagande i Sverige. Inte nog med att fattiga människor tvingas fly undan krig och förföljelse, och naturkatastrofer som översvämningar och torka orsakade av klimatförändringarna. Nu skall de också betala sina egna flyktingar genom uteblivet bistånd. Det är inte rimligt.

Vi motsätter oss regeringens kraftiga urholkningar av biståndet. Istället föreslår vi nu tydliga satsningar. Med en vänsterpolitik skulle biståndet både växa och bli mer effektivt.

Sveriges och andra länders bistånd riskerar att sättas ur spel av klimatförändringar, sade statsminister Fredrik Reinfeldt (m) i samband med resan till FN-högkvarteret i New York nyligen. Han avslöjade samtidigt att han tänker inrätta en internationell kommission för att klimatsäkra världens biståndsinsatser.

Det är bra och nödvändigt med en sådan kommission. Men inte särskilt trovärdigt då statsministern och hans biståndsminister Gunilla Carlsson (m) samtidigt genom budgettekniska finter blåser världens fattiga på viktiga biståndsmedel.

Riksrevisionens kritik om att svenskt bistånd har inslag av korruption är mycket allvarlig. Behovet av ett effektivt och stärkt bistånd är kanske större nu än någonsin. Det är helt oacceptabelt och vi utgår från att detta åtgärdas.

Det är bra att statsministern fått insikt i fattiga länders utsatthet på grund av klimatförändringarna. Men det räcker inte. Skall utvecklingen vändas behövs förändringar. Då behövs satsningar på klimatbistånd, inte fler borgerliga urholkningar av biståndet.

WIWI-ANNE JOHANSSON

HANS LINDE