På måndag träffas EU:s utrikesministrar för att diskutera konflikten på
Gazaremsan och komma fram till en gemensam hållning inför fredsprocessen i
Mellanöstern.
I detta akuta läge, när det saknas fungerande demokratiska institutioner på
Gazaremsan och Västbanken, måste EU rådgöra med det civila samhället, inte
minst kvinnoorganisationer, i området.
De palestinska kvinnornas situation, framför allt på Gazaremsan, har redan
innan detta krig varit närmast outhärdlig. Det palestinska samhället präglas
av det ständiga hotet från en militärt övermäktig fiende. Det dagliga livet
handlar om förödmjukelser och rädsla.
Den 18 månader långa israeliska belägringen av Gazaremsan har lett till att
befolkningen lever med mycket begränsad tillgång till mat, mediciner,
dricksvatten och andra livsnödvändiga förnödenheter.
Det drabbar kvinnorna hårt eftersom de ansvarar för hushållet och omsorgen om
barnen.
Hamas valseger i de palestinska områdena innebar en tillbakagång för
kvinnorörelsen. Enligt Kvinna till kvinnas samarbetspartner i området har
det civila samhället och journalister attackerats och många vill inte
kritisera Hamas av rädsla för repressalier.
Kvinnoaktivister känner att de är presumtiva mål och håller därför låg profil.
Kvinnors möjligheter att bidra till en positiv samhällsutveckling har därmed
mer eller mindre omöjliggjorts.
Det är ett stort bakslag för den kvinnorörelse som en gång var förebild för
kvinnor i hela regionen.
Det är den israeliska ockupationen som möjliggjort för Hamas att växa sig så
starkt. Hamas sågs som den politiska kraft som konfronterade
ockupationsmakten och återupprättade den palestinska självkänslan.
Alla som röstade på Hamas var inte fundamentalister. Men omvärldens politiska
isolering av Hamas har underminerat demokratin, drivit Hamas in i ett hörn
och försummat att stärka de politiskt moderata krafterna inom Hamas.
Det har också lett till att det inte finns någon som legalt kan representera
det palestinska folket.
Detta har inte gynnat de palestinska kvinnorna.
De patriarkala systemen har stärkts, och våld och militarism tvingar i allt
större utsträckning kvinnorna tillbaka till hemmet.
Det är en sorglig ironi att konflikten också har stärkt den islamistiska
terrorism som såväl Israel som USA med allierade vill bekämpa.
De korrupta regimerna i arabvärlden utnyttjar Palestinafrågan och kampen mot
terrorismen för att befästa sina maktpositioner och öka förtrycket av sina
egna befolkningar.
Israels agerande som ockupationsmakt och västvärldens flathet inför Israels
kontinuerliga brott mot internationell rätt förödmjukar, skapar hat och
hämndbegär långt utanför Palestinas gränser, och leder till en ökande klyfta
mellan väst och arabvärlden. Dessutom ger konflikten näring till militanta
islamistiska grupper globalt.
Israels attacker på Gazaremsan har stärkt dessa tendenser. En trolig
konsekvens av de nyss avslutade angreppen är ett ännu starkare Hamas och
ännu mindre utrymme för det civila samhället. Framför allt för
kvinnoorganisationer.
Som kommande ordförandeland sitter nu Sverige med i trojkan som företräder EU
i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor.
Utrikesminister Carl Bildt (M) har dessutom ett förtroendekapital såväl hos
palestinier som hos israeler och förespråkade tidigt, innan han tillträdde
som utrikesminister, att omvärlden skulle prata med Hamas.
Detta samlat ger regeringen en unik utgångspunkt att agera.
Kvinna till kvinna uppmanar Carl Bildt att, på morgondagens EU-möte, framhålla
vikten av följande:
*Att EU-trojkan träffar representanter från kvinnorättsorganisationer
på Västbanken och Gazaremsan. De måste få spela en avgörande roll för den
ekonomiska, sociala och politiska utvecklingen som motkrafter till
radikaliseringen av samhället.
*Att EU inte gör om misstaget att återigen isolera Hamas. Trots att
Hamas politik inte gynnar kvinnors rättigheter måste Hamas involveras i en
fredsprocess.
För att freden ska få fotfäste måste den omfatta alla.
LENA AG