Särbehandlingen av Israel fortsätter, hävdade Jackie Jakubowski. Däri har han
fullständigt rätt. Men knappast genom att Israel demoniseras utan tvärtom:
Israel är världens mest privilegierade land.
Jakubowski nämner ett dussintal länder som han anser vara större
människoförtryckare än Israel. Vidtar världssamfundet några åtgärder mot
dem? Jo, faktum är att EU upprätthåller sanktioner mot de flesta av dem, i
några fall under så omfattande massmedial uppmärksamhet att Jakubowski
knappast kan ha missat det – exempelvis Sudan, Iran, Nordkorea, Zimbabwe – i
andra fall under mindre uppmärksamhet, men ändå registrerat på
EU-kommissionens hemsida, till exempel vapenembargot mot Kina.
Dessutom är EU-sanktioner i kraft mot länder som Jakubowski inte nämner,
till exempel Burma, Kongo, Elfenbenskusten och Uzbekistan. Härutöver har
världssamfundet upprättat ett domstolssystem som agerar mot krigsförbrytare
från skilda länder, senast genom åtal mot Sudans president och den före
detta bosnienserbiske ledaren Radovan Karadzic.
I det framväxande globala rättssamhället är Israel det stora undantaget, trots
att landets förtryck av palestinierna lett till fällande dom i Haag – på
grund av murbygget – och trots otaliga kritiska rapporter från opartiska
organisationer. Redan 1989 publicerade svenska Rädda Barnen en rapport med
titeln Med barn som måltavla där man fastslog att det israeliska dödandet av
palestinska barn sker medvetet.
Under senare år har liknande rapporter strömmat ut från Världsbanken,
EU-konsulaten i Östra Jerusalem, Rand Corporation, FN:s rapportör för Rätt
till mat och många andra.
Enligt Amnesty och Human Rights Watch har Israel under de senaste åren begått
följande människorättsbrott:
1) Tortyr/fysiskt våld mot fångar, 2) kontinuerligt dödande av oskyldiga
civilpersoner, 3) kontinuerligt dödande av barn, 4) kollektiva
bestraffningar, bland annat inskränkt rörelsefrihet, 5) konfiskering av mark
och egendom, 6) utomrättsliga avrättningar, 7) juridisk diskriminering på
etnisk/religiös grund, 8) icke-uppfyllande av internationella
konventionsåtaganden, 9) krigsförbrytelser, till exempel klusterbomber, 10)
folkrättsstridiga frihetsberövanden, 11) allmänna brott mot internationellt
fastställda människorättsnormer, 12) fängsling av folkvalda politiker
och/eller oppositionsföreträdare. Varför ingriper då inte världssamfundet
mot Israel?
Jag har undersökt de elva stater som är utsatta för de hårdaste
EU-sanktionerna och kan inte finna att någon av dem gjort sig skyldig till
mer än högst 9 av de 12 brottstyper som Israel gjort sig skyldigt till:
Sudan, Nordkorea 9; Zimbabwe, Burma, Iran 8; Kina 7; Kongo, Elfenbenskusten
5; Uzbekistan 4.
Varför sker då ingenting? Är Israel hotat? Israel har fredsfördrag med
Egypten, Jordanien, PLO och det finns ett erbjudande från Arabförbundet om
normalisering i utbyte mot ett slut på ockupationen.
Är Israel mindre farligt för världsfreden? Israel är en kärnvapenstat och det
enda land som inte ratificerat någon av de tre konventioner som syftar till
att förhindra användning av nukleära, biologiska och kemiska
massförstörelsevapen. Så länge Israel i sin privilegierade ställning tillåts
bryta mot folkrätt och människorättsprinciper utan påföljd blir allt tal om
en internationell rättsordning inget annat än en illusion.
Nu pågår en uppladdning för nästa israeliska anfallskrig. Från svenska så
kallade Israelvänner hörs inga protester.
Därför är det tur att det finns så kallade intellektuella inte bara i Sverige
utan också i Israel. Häromdagen publicerade hundra av dem, med professorerna
Gadi Algazi, Rachel Giora, Yoav Peled och Oren Yiftachel i spetsen, ett
protestupprop. Det är särbehandlingen av Israel som möjliggjort israeliska
anfallskrig och fyrtioårig ockupation. Därför måste Israel behandlas som
andra folkrättsbrottslingar, med sanktioner.
PER GAHRTON