"Israels agerande folkrättstridigt oavsett om blockaden är laglig"

Israeliska kommandosoldater bordade på måndagsmorgonen ett antal skepp som ingick i konvojen Ship to Gaza, vars syfte angavs vara att leverera humanitärt bistånd till civilbefolkningen i Gaza. Israeliska UD gör gällande att israeliska soldater angripits under bordningen.

Detta aktualiserar tre folkrättsliga frågor:

Är blockaden på öppet hav laglig?

Kan Israel folkrättsligt legitimera bordningen och att man tog kontroll över och omdirigerade konvojen till den israeliska hamnstaden Ashdod?

Var våldsanvändningen under bordandet i enlighet med folkrätten?

Min analys är preliminär och enbart inriktad på rättsliga frågor. I den mån nya fakta kommer fram kan det kasta nytt ljus på den rättsliga bedömningen.

Israels UD betonar att Israel befinner sig i en väpnad konflikt med Hamas, som i sin tur kontrollerar Gaza. Sveriges utrikesminister Carl Bildt (M) avvisar att det skulle råda väpnad konflikt i området och har av denna anledning kritiserat Israels agerande.

Men blir bedömningen av lagligheten annorlunda om vi accepterar Israels uppfattning att det råder väpnad konflikt i området?

Under krigets lagar har stater möjlighet att tillgripa en blockad till havs. Detta har lett till att stater genomfört blockader ganska långt från den egna kusten utan att detta har ansetts folkrättsstridigt. Av denna anledning torde det vara svårt att avvisa själva blockaden som oförenlig med krigets lagar.

Däremot kan den vara oförenlig med andra normer, till exempel de internationella mänskliga rättigheterna eller den humanitära folkrätten.

Under den humanitära folkrätten har Israel en förpliktelse att tillåta passage av humanitärt bistånd till befolkningen i Gaza. Denna förpliktelse finns i sedvanerätten och gäller även konflikter där en stat, Israel, står mot en icke-statlig aktör, Hamas.

Regeln är dokumenterad i regel 55 i en studie av humanitär sedvanerätt framtagen av Internationella rödakorskommittén, ICRC, år 2005:

”Konfliktens parter måste tillåta och underlätta snabb och ohindrad passage av sådant humanitärt bistånd till behövande civilpersoner som är opartiskt och utförs utan någon ogynnsam åtskillnad, och som underkastas parternas kontrollrätt.”

Antag att bordningens syfte var att begagna sig av rätten till att kontrollera om frakten i Ship to Gaza-konvojen verkligen var humanitär och avsedd för behövande civilpersoner. Då är själva bordningen laglig, vilket inte nödvändigtvis innebär att sättet den genomfördes på var det.

Om det visar sig att israeliska soldater verkligen utsattes för angrepp från personer på skeppet under bordningen kan soldaternas eldgivning ha varit laglig, dock under förutsättning att våldet stod i proportion till vad situationen krävde.

Om israeliska soldater använde övervåld kan slutsatsen däremot bli att Israel har kränkt sina folkrättsliga förpliktelser att skydda och respektera rätten till liv.

Den bedömningen kan dock först göras när det faktiska händelseförloppet klarlagts.

I nästa steg konstaterar jag att Israel visserligen hade rätt att kontrollera konvojen, men saknade rätt att ta kontroll över konvojen för att omdirigera den till Asdhod på israeliskt territorium. Detta följer av förpliktelsen att ”tillåta och underlätta snabb och ohindrad passage”.

Av de pressmeddelanden som Israels utrikesdepartement har lagt ut på sin hemsida framgår att det var Israels avsikt att omdirigera konvojen till sitt eget territorium i syfte att israeliska armén skulle kunna kontrollera och vidarebefordra det humanitära biståndet.

Att ta kontroll över en transport och omdirigera den till det egna territoriet ryms inte i förpliktelsen att ”tillåta och underlätta snabb och ohindrad passage”.

Av denna anledning är min uppfattning att Israel har brutit mot den humanitära folkrätten under förutsättning att det bistånd som transporterades av konvojen var av humanitär art och avsett för den behövande civilbefolkningen på Gaza.

Om Israels avsikt inte var att kontrollera den humanitära karaktären av konvojen, utan enbart avsåg att omdirigera den till Asdhod i strid med regel 55 föll bordningen inte under kontrollrätten som stadgas i samma regel. Därmed blir Israels agerande folkrättsstridigt även om vi i övrigt accepterar den israeliska regeringens ståndpunkt att väpnad konflikt råder.

Slutsatsen blir att, även om vi lägger Israels egen argumentation till grund för bedömningen, så saknade Israel rätt att borda skeppen och att försvara avsikten att borda med våld.

GREGOR NOLL