Medan småskaligt producerade livsmedel letat sig in i butikerna och på
finkrogarna är det fortfarande en försumbar del som når kommunernas
måltidsverksamhet inom skola och omsorg. Kartongsprättande, uppgiven
personal uppmärksammas och skapar debatt i aktuella TV-serien Matakuten, där
coachande stjärnkockar förfäras över matkvaliteten i skolorna. Tusentals
inlägg på webben efter avsnitten visar allmänhetens ilska över kommunernas
bristande engagemang.
Intresset för närproducerat är en trend vars varaktighet det är svårt att
uttala sig om. Samtidigt finns många fördelar ur tillväxt- och miljösynpunkt
med att skapa hållbara lokala leveranskedjor som kan leva vidare när trenden
ebbar ut.
Det behövs en genomgång av rutinerna kring kommunala upphandlingar för att
skapa förutsättningar för bra skolmat. Det krävs en kommunal matrevolution.
Finns det tillräckligt av det närproducerade för att räcka till skolmaten? LRF
i Skåne och Halland har nyligen genomfört en inventering som visar att
utbudet är tillräckligt stort i regionen. De dominerande kategorierna är
grönsaker, kött och chark, frukt och bär samt bröd och mjöl. Men bara en
försumbar del hamnar idag i skolluncherna för de skånska och halländska
barnen.
Intresset för att köpa mer svenskt och närproducerat är stort hos kommunala
kostchefer, enligt en enkät genomförd 2009 av Skolmatens vänner. Ändå är
andelen som köps in liten, motsvarande 7 procent. De som svarat upplever
lagen om offentlig upphandling, LOU, som hinder för att köpa in
närproducerade råvaror.
Åtskillnaden mellan kostkompetensen och inköpskompetensen i kommunerna gör det
svårt för kostchefer att ställa och följa upp krav som skulle ge en större
andel närproducerat. Uppdelningen gör också att upphandlingarna ofta präglas
av hårda faktorer som volym och leveranssäkerhet, och att priset blir helt
avgörande för beslut. Men mat kan inte jämföras med skruvar eller spik,
matkvalitet är mer komplext.
Inte bara bland kostcheferna råder osäkerhet om vilka krav som faktiskt går
att ställa inom ramen för LOU. Lagen har fått en stelbent tolkning, där
inköpskriterier som definierar kvalitet många gånger uteslutits eftersom
kommunerna tagit för givet att de inte skulle vara förenliga med
lagstiftningen.
I Laholms kommun har turerna kring en upphandling av kött lett till en ny
policy med krav motsvarande den svenska djurskyddslagen – som är hårdast i
hela världen – avseende uppfödning och djuromsorg. Denna tolkning av LOU har
också fått stöd från Miljöstyrningsrådet.
På andra håll tvekar kommunerna att ställa liknande krav. I denna förvirring
krävs tydlighet från politiskt håll. I alltför många fall saknas strategiska
mål för kommunens kost- och måltidsverksamhet, uttryckta i politiskt
förankrade livsmedelsstrategier eller kostpolitiska program.
Efter beslut om mål för skolmaten behöver varje kommun ett praktiskt inriktat
åtgärdspaket. Tjänstemännen behöver förbättra sina kunskaper på området och
kan med fördel ta del av goda exempel, såsom Borlänge kommun. Där har man
sedan tio år ökat andelen närproducerat i skolmaten, samtidigt som en rad
miljövinster gjorts.
På Bladins skola i Malmö har den tidigare färdiglagade maten bytts ut mot mat
som är närproducerad och lagad från grunden. Slutsatser från projektet, som
pågått under ett år, är att de nya måltiderna ryms inom ordinarie budget.
Det kräver mer arbete men har gett gladare barn som äter mer, samt nöjda
föräldrar.
LOU erbjuder möjligheter att ställa krav på produkt och produktion som kan
skapa mer likvärdiga villkor även för lokala producenter utan att man
frånträder lagens krav på ursprungsneutralitet. Detta är något som kan
utvecklas i samverkan med kommunernas upphandlingsansvariga, eller de
upphandlingsbolag som många kommuner idag samverkar genom.
För att skapa hållbara leveranskedjor för närproducerat krävs åtaganden från
kommunernas sida, genom livsmedelspolicyer och kostpolitiska program.
Kvalitetssäkring behövs som uppföljning av kostprogrammen. Det skulle
tydligt signalera till de lokala odlarna och bönderna att upprätthålla ett
bra utbud.
Så skapar vi möjlighet att byta den åksjuka maten mot en godare och mer
klimatsmart mat. För barnens och framtidens skull.
ÅSA ODELL
ANNIKA UNT WIDELL