Skolan är till för eleverna, den sätter eleverna i centrum och skall ge dem en
så god start i livet som möjligt.
Mot den bakgrunden kan jag inte se det som särskilt omstörtande att eleverna
får bedöma hur deras skola fungerar: hur de upplever undervisningen, hur de
tycker att deras lärare klarar att inspirera till lärande i sitt ämne och
att förmedla kunskap samt hur de uppfattar relationen lärare-elev.
Jag vet att många, även pedagoger, delar min uppfattning. Men jag förstår att
det finns lärare som upprörs av att eleverna får en sådan möjlighet. Kanske
till följd av den vrångbild som sprids, där det hävdas att eleverna skall
sätta betyg på lärarna och att det skall ligga till grund för lärarnas löner.
Jag är förvånad över att en av lärarnas främsta fackliga företrädare,
ordföranden i Lärarnas riksförbund Metta Fjelkner, väljer denna vrångbild
som utgångspunkt för ett närmast sanslöst angrepp på mig och på ett förslag
som arbetats fram av professionella tjänstemän här i Malmö. Hon ser
förslaget som oseriöst, som ett bevis på att det finns en annan syn på
läraryrket, jämfört med andra tjänstemannayrken och som ett lågvattenmärke i
skoldebatten. Hon är förvånad över att en representant för
socialdemokraterna anser eleverna vara kapabla att ge lärarna betyg som kan
vara till grund för medarbetarsamtal och lönesättning och hon hävdar att
forskare underkänner förslaget.
Jag ser, för min del, läraryrket som ett av de allra viktigaste i vårt
samhälle, eftersom det har en stor och avgörande betydelse för de ungas
start i livet. Kalla det gärna en annan syn.
Jag anser också, tydligen i motsats till Fjelkner, att eleverna är seriösa och
att det därför inte är oseriöst att ta hänsyn till deras omdömen.
En av skolans viktigaste uppgifter är att lära eleverna att tänka kritiskt och
basera sina kunskaper på sakförhållanden, inte på ryktesspridning och
desinformation. Det skulle vara klädsamt om Fjelkner var en god förebild för
eleverna i det avseendet.
Men istället väljer hon att gå till angrepp från falska utgångspunkter, vilket
hon naturligtvis är medveten om. Jag har vid flera tillfällen nyligen
debatterat med Metta Fjelkner och hon vet att jag inte talar om betyg utan
om omdömen. Hon vet att detta inte skall ligga till grund för någon
lönesättning. Därmed faller också hennes hänvisning till forskarkritiken,
som bygger just på den förfalskade bild hon åberopar.
Det handlar inte om att skuldbelägga en yrkeskår. Det handlar om att ge lärare
som inte klarar sin uppgift på ett bra sätt en möjlighet till förkovran och,
framför allt, om att göra skolan så bra som möjligt för eleverna.
Jag vet mycket väl hur Johannesskolan i Malmö fungerade innan den blev känd i
TV. Jag besökte den vid flera tillfällen och jag vet att alla lärare, på den
skolan och på andra skolor, inte är lika bra. Det finns inom läraryrket,
liksom i andra yrken, skillnader i kompetens och förmåga att göra ett bra
jobb.
Jag är förvånad över att en hög representant för lärarna hyser stor misstro
mot eleverna, vilket i sig indikerar ett större problem.
Men jag är framför allt förvånad över att Metta Fjelkner kastar sig in i en
debatt med falska argument. Det är ingen bra förebild för en lärarkår som
rimligtvis undervisar våra ungdomar om hur en ärlig och angelägen debatt
skall föras.
ILMAR REEPALU