Om det införs regionala portföljer med kulturpengar, såsom kulturutredningen
väntas föreslå då den presenteras i morgon, skall det
stå ”deltagarna” och ”publiken” på adresslappen. Kulturutredningens idé om
decentralisering av statliga anslag är mycket bra. Förslaget har potential
att öka tillgängligheten till kultur ytterligare. Det blir också möjligt med
fler givande dialoger om vad vi alla vill med kulturen.
Folkbildningsförbundet menar dock att det finns ett par avgörande krav för
att det skall fungera.
En dialog om portföljpengarna måste omfatta olika typer av kulturaktörer på
deras villkor. Det vore en mardröm om enbart de parter som har en likadan,
och stark, organisering som myndigheterna kan vara med i förhandlingar om
resurserna. Verkligheten är att olika konstarter och kulturella uttryck
väljer skilda sätt att samlas och samsas.
Hiphop är en kombination av dans, måleri, sång och musik, utövarna växlar
mellan olika konstellationer och har inte alltid ett tydligt nav. Körsången
är däremot ofta organiserad i mångåriga föreningar.
Geografiska olikheter finns över hela landet. I Skåne och Stockholm reser
deltagare och publik snabbt till länets alla hörn, medan situationen är en
annan i Norrbotten och Jämtland. I ett och samma län kan kommuner i glesbygd
brottas med helt andra uppgifter än närliggande storstäder.
Att missgynna moderna uttryck, eller att enbart stärka kommuner som redan har
ett rikt kulturutbud, motverkar idén om ökad tillgänglighet.
Folkbildningsförbundet menar att regionala potter kräver anpassning till
civilsamhällets villkor. Allt annat strider mot regeringens splitternya
överenskommelse med idéburna organisationer inom det sociala området. Där
slås fast att offentlig sektor skall samverka med ideella organisationer med
respekt för dess självständighet och särart. Samma principer bör gälla för
fria kulturaktörer.
Med de regionala portföljerna bör det även följa ett krav om samarbete mellan
institutioner och civilsamhälle. Målet skall vara ett mer tillgängligt
kulturliv, och att öppna dörren till kulturinstitutionerna. Goda exempel i
rätt riktning finns redan. Region Skåne och Kulturrådet har en gemensam
avsiktsförklaring om kulturutvecklingen där ambitioner för ett samspel
mellan folkbildningen och kulturinstitutionerna finns med.
Studieförbunden skapar genom sina arrangemang en miljon arbetstillfällen för
kulturarbetare. Författare, föreläsare och artister kommer och bidrar med
sina ord och tankar, sin musik, dans och sång. Det ger bra möten. Däremot
upplever många inom folkbildningen att det är svårt att få till ett
samarbete med kulturinstitutionerna, eller att studieförbunden blir
tillfrågade att stödja projekt när allt redan är planerat.
Folkrörelser, konstnärer, fria grupper och institutioner har olika roller att
fylla. Folkbildningen har deltagarperspektivet i allt vi gör, verksamheten
styrs av människors aktivitet. Att inte kombinera institutionernas
professionalism med folkrörelsernas entusiasm är att kasta bort resurser.
Vi ser med förväntan fram emot Kulturutredningens visioner. Det finns chans
till en frisk fläkt i kulturlivet.
MAICEN EKMAN
ÅKE GUSTAVSSON
11 februari 2009