I veckan hölls i Washington världens hittills största internationella
konferens om mödrahälsa. Där varnade FNs generalsekreterare Ban Ki-Moon för
att världssamfundet är på väg att misslyckas med att uppnå millenniemålet om
minskad mödradödlighet med tre fjärdedelar till år 2015. En kvinna i minuten
dör idag i samband med graviditet eller förlossning. Detta beror inte på att
målen är orealistiska utan på brist på politisk vilja och ekonomiska
satsningar. Inga avancerade lösningar behövs, utan grundläggande mödravård
och utbildning. Nedräkningen har börjat.
Millenniemålen är FNs överordnade ledstjärna för arbetet mot fattigdom och för
att minska klyftorna mellan den rika och fattiga världen. Samtidigt pågår
försök till en nödvändig reformprocess för att göra FNs arbete mer
effektivt. Som ett led i detta beslutade FNs generalförsamling enhälligt i
höstas att skapa en ny enhet för genusfrågor och kvinnors ställning.
Hittills har FN-arbetet med jämställdhet och kvinnofrågor varit fragmenterat
och haft små ekonomiska resurser. Dess årsbudget på 247 miljoner dollar kan
jämföras med FNs barnfonds budget på 3,3 miljarder dollar. Det kan också
jämföras med kostnaderna för hela FNs verksamhet på cirka 30 miljarder per
år, vilket motsvarar tre procent av världens militärutgifter enligt
organisationen Global Policy Forum. Just nu pågår förhandlingar mellan FNs
medlemsstater om enhetens struktur och finansiering.
Den politiska viljan hos staterna är den springande punkten för att förbättra
kvinnors situation världen över. Sverige är ett i internationell jämförelse
jämställt land. Oavsett politisk färg bör en svensk regering nu kraftfullt
verka i FN för att snabbt förverkliga beslutet om en ny enhet för att stärka
kvinnors ställning.
Enheten måste få en stark organisatorisk position, en rejäl budget och en egen
undergeneralsekreterare. Margot Wallström skulle vara en utmärkt person på
den posten, inte minst mot bakgrund av hennes nuvarande FN-toppjobb som
särskild representant för att bevaka kvinnors situation i krigsområden.
Vad är de svenska politiska blocken beredda att satsa? Finns det utrymme i
valdebatten också för dessa frågor som inte ligger lika nära den svenska
vardagen som jobbfrågorna? Hos båda blocken har mänskliga rättigheter en
framträdande plats i de utrikespolitiska visionerna. Tolkningarna av hur
rättigheterna bäst främjas skiljer sig dock åt på många sätt. De rödgröna
framhåller ofta sina ambitioner att verka både för ett starkt FN och för
jämställdhet som ett viktigt inslag i en gemensam utrikespolitik. De
kritiserar gärna utrikesminister Carl Bildt (M) för bristande intresse för
detta.
Svenska FN-förbundet har i en ny undersökning visat att regeringen Persson i
sina utrikesdeklarationer och regeringsförklaringar omtalade FN vid nästan
dubbelt så många tillfällen som regeringen Reinfeldt. Den senare har
istället betonat EU som Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena, även om
vikten av samarbete mellan EU och FN också framhålls. EU har spelat en
nyckelroll i förhandlingarna inför beslutet att skapa den nya FN-enheten för
kvinnor.
Biståndsminister Gunilla Carlsson (M) har uppmanat Ban Ki-Moon att agera
kraftfullt i frågan om den nya FN-enheten för genusfrågor och se till att
FNs medlemsstater avsätter tillräckliga resurser till den. Den nuvarande
regeringen har prioriterat satsningar på just millenniemålet om
mödradödlighet och tagit flera initiativ på området.
Problemets omfattning kräver dock fler kraftfulla och samordnade insatser. Ett
globalt samarbete mellan stater, frivilligorganisationer och näringslivet är
nödvändigt för att nå framgång. Millenniemålens uppfyllande skall inte vara
beroende av politisk ideologi eller finanskrisens svängningar. De är ett
gemensamt ansvar som sträcker sig över nationsgränser. Att genom konkreta
åtgärder minska mödradödligheten och stärka kvinnors ställning globalt sett
är förmodligen bland det bästa man kan göra för att återskapa förtroendet
för att FN kan göra skillnad.
FN blir inte mer än vad organisationens medlemsstater gör den till. Att skapa
en kraftfull och resursstark FN-enhet för kvinnors ställning vore ett sätt
för världssamfundet, och Sverige, att visa att högtidlig retorik om
mänskliga rättigheter följs av praktisk handling.
Magdalena Bexell