Företrädare för tre av allianspartierna skriver i DN (13.1) att de vill utreda
euron.
Vackert så, men Folkpartiet vill mer än utreda. Under nästa mandatperiod bör
det hållas en folkomröstning med sikte på att införa euron.
I praktiken har centrala element i en euroutredning redan publicerats.
Forskningen upphör inte bara för att det politiska Sverige agerar gisslan
till V och MP i eurofrågan.
Två av världens främsta forskare om eurons handelseffekter, Harry Flam och
Håkan Nordström, publicerade förra året forskning som pekar på en ökning av
svensk export med 13 procent per år om vi byter från krona till euro.
Det innebär att euroutanförskapet kostar Sverige cirka 150 miljarder kronor
per år i utebliven export. Det är ungefär lika mycket som exporten minskade
under 2009 till följd av den globala finanskrisen.
Trots dessa resultat viftar eurokritiker bort siffrorna med argumentet att
Sverige har klarat sig bättre med kronan under den ekonomiska krisen. Det är
värt kostnaderna att stå utanför euron som en sorts försäkring under tider
av ekonomisk oro. Ungefär så lyder resonemanget:
Finanskrisen var visserligen inte en intern svensk kostnadskris utan en global
ekonomisk chock, men det är ändå bra att Sverige kan öka sin konkurrenskraft
på bekostnad av andra länder genom att devalvera sig ur problemen.
Argumentationen är rimlig om än snävt nationell, men den vilar på ett viktigt
antagande: att Sverige verkligen har tjänat på att ha kronan som valuta
under finanskrisen.
Det har ännu inte gjorts några studier som jämför Sveriges exportutveckling
under finanskrisen med euroländernas sedan andra faktorer som påverkar
handeln rensats bort. Det går däremot att jämföra svensk export under krisen
med euroländernas export. Så här ser den senast tillgängliga statistiken ut:
Sveriges varuexport minskade med 20 procent under perioden januari–juli 2009.
Samtidigt minskade Sveriges export till länder som ingår i eurozonen med 23
procent.
Euroländernas exportnedgång var 22 procent under perioden januari–juli 2009.
Euroländernas export till andra euroländer minskade under samma period med
23 procent.
Skillnaderna mellan Sveriges och euroländernas exportutveckling var alltså
små. Statistiken ger inte stöd för att Sverige har tjänat på att ha kronan
som valuta, särskilt inte vad gäller export till euroländerna. Slutsatsen
att Sverige har haft en fördel av kronan saknar helt enkelt empiriskt stöd.
För ett år sedan publicerade Exportrådet en prognos av svensk export under
krisen. Slutsatsen var att svensk export skulle kunna bli 45 miljarder
kronor större på årsbasis som en följd av att kronan flyter mot bland annat
euron.
Jag kontaktade Exportrådet för att få tillgång till beräkningarna. Trots flera
försök har jag inte fått något svar på min begäran.
Misstanken om bristande substans i Exportrådets underlag kan vara obefogad,
men ännu så länge har varken jag eller någon annan haft möjlighet att
granska beräkningarna. Men även om prognosen är vederhäftig väger siffran 45
miljarder kronor på årsbasis lätt mot de 150 miljarder i utebliven export
som vi förlorar år efter år på att stå utanför euron när världsekonomin inte
befinner sig i kris.
Att behålla kronan som valuta är med andra ord en osedvanligt dyr försäkring.
Viktigare än prognoser är studier i efterhand av hur valet av valutaregim har
påverkat Sveriges handel under den ekonomiska krisen. Har det faktum att
Sverige haft kronan som valuta påverkat vår export positivt eller negativt
jämfört med om vi hade haft euron?
Hittills har många schablonmässigt utgått ifrån att det är bra för
exportindustrin att Sverige haft kronan som valuta under krisen. Men
antaganden är en sak. Kunskap är något annat.
Sanningen är att vi inte vet än.
PER ALTENBERG