Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

"Pensionerna måste sänkas"

"Pensionerna måste sänkas"

Aktuella frågor.

Den ekonomiska krisen gör att landets pensionärer kommer att få kännbart sänkta pensioner. Bromsen behövs för att bevara ett stabilt pensionssystem, eftersom pensionerna i det nya systemet ökar snabbare än den samlade lönesumman för de yrkesverksamma. Pensionerna blir helt enkelt för höga, skriver Agneta Kruse, lektor vid nationalekonomiska institutionen på Lunds universitet.

Det sista kvartalet förra året sjönk bruttonationalprodukten med nästan 5 procent, ett dramatiskt fall. En så drastisk nedgång i bnp kommer utan tvekan att påverka konsumtionsmöjligheterna.

Krisen ger effekt inte bara på fastighetspriser, arbetslöshet och inkomster utan även på pensionerna. Det har lett till att pensionssystemet ifrågasätts. Den automatiska balanseringen, den så kallade bromsen, kommer att utlösas och leda till sänkta pensioner. Och det är vad som måste ske för att bevara ett stabilt pensionssystem.

Den allmänna pensionen i Sverige består av tre delar: inkomstpension/tilläggspension, premiepension och garantipension. Garantipensionen är skyddsnätet för den som inte tjänat in egenpension i sådan utsträckning att den räcker till skälig levnadsstandard. Den betalas via statsbudgeten, det vill säga skatteintäkter, och är inflationsskyddad. Den berörs inte av den ekonomiska krisen. Låginkomstpensionärer påverkas därför inte av bromsen.

För de allra flesta är det de två andra delarna som är viktiga. Till inkomstpensionen och premiepensionen betalar individen en avgift på 18,5 procent. 16 procent går till inkomstpensionen och 2,5 procent till premiepensionen. Individen får tillbaka i pension det hon har betalat in plus avkastning. Inkomstpensionen är alltså den stora och tunga delen av pensionssystemet.

Inkomstpensionen följer lönetillväxten i ekonomin genom den så kallade följsamhetsindexeringen. Så var det inte i ATP-systemet som var prisindexerat, pensionerna var skyddade mot inflation men ökade inte när lönerna steg och sjönk inte i ekonomiska kristider. Under 1990-talskrisen gick därför politikerna in och sänkte pensionerna ett antal gånger för att fördelningen mellan yrkesverksamma och pensionärer inte skulle bli alltför orimlig. Trots dessa sänkningar hölls pensionärerna relativt skadeslösa jämfört med till exempel unga barnfamiljer som fick se sin standard rejält sänkt.

Med löneindexering följer pensionärer och yrkesverksamma samma utveckling; i dåliga tider delar man bördorna och i goda tider delar man frukterna av dessa. Här behövs inte längre särskilda politiska beslut utan anpassningen sker automatiskt. Så varför då denna broms, som i kristider sänker pensionerna?

Det är framför allt tre komponenter i systemet som gör att balansering behövs: att snittlöner används istället för lönesumman vid indexering, att det så kallade delningstalet fastställs vid 65 års ålder och att AP-fonderna ingår som buffertfonder i systemet.

Bromsen slår till när tillgångarna i systemet blir mindre än skulderna. Pensionssystemets skulder består av inarbetade pensionsrättigheter, både de yrkesverksammas och pensionärernas. Tillgångarna består av förväntade framtida avgiftsinbetalningar och av AP-fonderna.

Argumentet för att jämföra med snittlöner var att de bättre speglar de yrkesverksammas standardutveckling. Men det är lönesumman som utgör avgiftsunderlaget; ökningen av snittlönerna överstiger ofta ökningen av lönesumman – skulden ökar mer än tillgångarna – och pensionerna blir för höga. Bromsen behövs för att garantera stabilitet i systemet.

Pensionen bestäms genom att behållningen på individens pensionskonto delas med förväntad återstående livslängd vid 65 års ålder, det så kallade delningstalet. Om den förväntade livslängden fortsätter att öka efter 65 års ålder – på samma sätt som de senaste decennierna – blir delningstalet för lågt, vilket ger cirka 5 procent för höga pensioner.

Fram till nu har bromsen inte utlösts trots att snittlönerna ökat mer än lönesumman och trots att en starkt stigande förväntad livslängd gjort delningstalet för lågt. Ett skäl är att värdeökningarna på AP-fonderna kompenserat för detta. Med den finansiella och ekonomiska krisen gäller inte detta längre. AP-fondernas minskade värde gör att tillgångarna blir lägre än skulderna och att pensionerna därför måste sänkas.

Sänkningen kommer att vara kännbar. Styrkan och snabbheten i den ekonomiska nedgången gör att balanseringen slår snabbt och hårt. Regeringen har bett Försäkringskassan räkna på alternativ. Alternativen handlar om att förlänga den period som bromsen beräknas på så att effekten inte slår lika abrupt, men inte om att ändra bromsens grundläggande syfte.

Hittills har ekonomiska kriser haft ett slut. AP-fonderna kommer med all sannolikhet att öka igen liksom inkomsterna; då kommer det omvända att inträffa och systemet åter klara att betala de för höga pensioner som följer med snittindex och lågt delningstal.

Det kan vara värt att notera att följsamhetsindexeringen hittills har gett högre pensioner än vad det gamla ATP-systemet skulle ha gjort.

Pensionsexperter världen över är imponerade över det svenska systemet: att vi lyckats införa ett system som är långsiktigt stabilt och som inte tillåter nu levande generationer att pungslå unga människor och skjuta en skuld framåt till kommande generationer. Bromsen ger ett välfungerande system.

AGNETA KRUSE

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
toppnyheterna just nu