Polisen har de senaste dagarna blivit ifrågasatt för det polisarbete som
genomfördes under fredagens Reclaim the Streets-aktion i Malmö. Kritiken har
kommit både från allmänheten och från de egna leden. Kritiken har uttryckts
i ord som passivitet, flathet och dålig planering.
Kritiken av polisinsatsen i samband med oroligheterna har gjort gällande att
polisen tillåtit skadegörelse utan att ingripa. Frustrerade poliser som har
bevittnat händelserna utan att få ingripa har kommit till tals och en del
poliser upplever sig ha blivit beordrade att ta av sig hjälmarna samtidigt
som demonstranter kastat och förberett sig för att kasta sten, flaskor med
mera.
Vi har förståelse och respekt för den kritik som framförts mot oss i detta
sammanhang. Vårt mål var att först och främst begränsa de våldsamma
grupperingarnas möjligheter att orsaka skador. Det är beklagligt att det
ändå inträffade skadegörelse i form av krossade skyltfönster, klotter och
bilbränder.
I sammanhanget var dessa skador mindre än vad som kunde befaras. Vi hade säkra
uppgifter om att det fanns många motiverade våldsverkare bland
demonstranterna som i skydd av folkmassan både hade förmågan och viljan att
orsaka konfrontation och omfattande skadegörelse.
Risken för att de uttryck för våld och skadegörelse som förekom skulle
eskalera var överhängande. Ett polisingripande mot delar av en folkmassa kan
sätta i gång allvarliga och våldsamma oroligheter istället för att förhindra
dem som pågår. Dessa ställningstaganden innebär alltid en svår bedömning och
balansgång. Läget kan snabbt förändras från en stund till en annan.
Våra dialogpoliser kunde också förmedla bilden av att den polisiära strategin
gjorde demonstranterna förvirrade och orsakade splittring i grupperna,
vilket ledde till att situationen så småningom istället lugnade ner sig.
Insatsen har föregåtts av underrättelseinhämtning och ett omfattande
planeringsarbete. Erfarenheterna från ESF-arrangemangen i Paris, London och
Aten visar att autonoma grupperingar använt forumet som arena för våldsamma
opinionsyttringar. I Paris greps 277 autonoma anarkister då de försökte
belägra ett fängelse och i London försökte autonoma grupper skapa kaos och
oreda under fem dagar vilket fick till följd att ett trettiotal aktivister
greps. I Aten fick man direkta konfrontationer där såväl brandbomber som
stenar och andra tillhyggen användes.
Det är förståeligt att enskilda poliser upplever frustration i samband med
dessa händelser. Det är svårt för den enskilde polismannen att ha hela
bilden av en situation klar för sig. Då kan ett beslut eller avsaknaden av
ett beslut, från polisinsatschefen eller den övergripande ledningen,
uppfattas som fel för den som sett vad som i ett annat sammanhang tveklöst
skulle resulterat i ett ingripande.
Något beslut om att ta av hjälmen mitt under pågående stenkastning har inte
meddelats, varken av polisinsatschef eller av kommenderingschef.
Vår taktik under fredagen påverkade också med säkerhet den kommande nattens
förhållanden och lördagens demonstration som gick genom Malmö. Vi menar att
polisens agerande under fredagen, och dagarna innan, varit avgörande för att
lördagens demonstration kunde genomföras utan oroligheter.
Om vi hade agerat på ett sätt som skapat konfrontation under fredagskvällen
hade vi med stor sannolikhet fått stora problem med upprörda grupperingar
under lördagens demonstrationståg som i sig var komplicerat att hantera på
grund av sin storlek.
Vi får nu signaler om att vårt agerande helt ändrat bilden av polisen hos en
del av de grupperingar som förknippas med våldsamma opinionsyttringar. Det
innebär att vi i så fall nått ett högre mål än att begränsa befarat kaos och
skadegörelse och kunnat lägga grunden för lugnare demonstrationer i
framtiden.
Vi, polisinsatschefer, stabschefer och kommenderingschefer, anser att det
polisiära agerandet under fredagen inneburit att vi kunnat säkerställa två
stora arrangemang under ESF-veckan med ett mycket begränsat skadeutfall.
HÅKAN JARBORG
ERIKSSON
JARL HOLMSTRÖM