I dag offentliggör Delegationen för jämställdhet i högskolan (DJ) vilka
lärosäten som får dela på sammanlagt cirka 25 miljoner kronor för
jämställdhetsinsatser i högskolan. De ansökningar som kommit in till DJ har
gett viktig kunskap om hur det står till med jämställdheten i akademin, och
om det arbete som pågår på våra lärosäten. Ett antal slutsatser kan dras.
För det första har jämställdhetsarbetet ofta formen av punktinsatser.
Samverkan mellan lärosätena är dåligt utvecklad, liksom erfarenhetsutbytet.
Nivån på kunskaperna varierar stort och det praktiska arbetet på ett
lärosäte saknar inte sällan tydlig koppling till den genusforskning som
bedrivs vid samma lärosäte. Här behövs nya samarbetsformer och rutiner för
kunskapsöverföring.
För det andra brister det i analys av varför en låg andel kvinnor eller män på
ett visst utbildningsområde är något som bör åtgärdas. På lärosätena görs
många insatser för att utjämna obalans mellan kvinnor och män. Ofta är den
enda grunden ett outtalat antagande att kvinnor eller män i kraft av sin
könstillhörighet tillför något speciellt. Detta räcker sällan för att
utveckla ändamålsenliga och effektiva metoder.
För det tredje har fokus i jämställdhetsarbetet förskjutits. Traditionellt har
insatser i första hand riktat in sig på kvinnor som grupp – på deras
kompetens, intressen och värderingar. Idag ligger fokus tydligare på
akademins villkor och processer för rekrytering, meritering,
kvalitetsbedömning och liknande. Det är hoppingivande och kan på sikt skapa
förutsättningar för strukturella förändringar.
Frågan handlar i grunden om rättvisa och om att leva upp till regeringens
jämställdhetspolitiska mål; kvinnor och män skall ha samma makt att forma
samhället och sitt eget liv. Men det är också en fråga om hur vi i dagens
kunskapsintensiva samhälle förvaltar mänskliga resurser.
Det finns inget som tyder på att män generellt skulle vara intelligentare
eller bättre pedagoger än kvinnor. Kvinnor har sedan många år haft bättre
betyg än män när de söker till högskolan. Det gör det särskilt bekymmersamt
att kvinnor inte fortsätter den akademiska karriären i samma utsträckning
som män.
Häromveckan överlämnade DJ till högskole- och forskningsminister Tobias Krantz
en utvärdering av de kvantitativa rekryteringsmål för högskolan som
regeringen satt på jämställdhetsområdet. DJ:s slutsats är glasklar – målen
har gjort skillnad. Målen har haft positiva effekter på lärosätenas
rekryteringsprocesser och på deras jämställdhetsarbete generellt. Detta
visar hur viktigt det är att regeringen tar en aktiv roll.
Regeringen får inte slå sig till ro i väntan på att verksamhet som nu
initieras på lärosäten runtom i landet ger resultat. Utvecklingen inom
högskola och forskning går mot större autonomi och präglas av strategiska
satsningar på kvalitet och excellens. Att säkerställa att jämställdhet
mellan kvinnor och män prioriteras i det nya akademiska landskapet är en
utmaning som måste antas.
Det är regeringen som lägger ribban för våra gemensamma ansträngningar.
PIA SANDVIK WIKLUND
PONTUS RINGBORG