”I ivern att bli smala missar vi omtanken om andra”

Alla pratar om de farliga kolhydraterna. Debatten präglas av om LCHF-(Low Carb High Fat)-dieten är farlig för hjärta och kärl eller ej. Ett lämpligare namn vore LCHE - Low Carb High Ego. Det är dags att lägga till en dimension i debatten: solidaritet. Solidaritet med kommande generationer, med dem som drabbas värst av växthuseffekten, med djuren i djurfabrikerna. I ivern att bli smala missar vi omtanken om andra.

Det stora flertalet som äter enligt LCHF-metoden äter högst upp i näringskedjan, mycket kött, mjölkprodukter och ägg. Det rimmar illa med de utmaningar vår planet står inför.

Om alla på jorden åt, bodde, reste och konsumerade som vi gör idag räcker inte en planet. Det behövs tre. Maten, och då främst köttproduktionen, står för en stor del av resursuttaget.

De senaste åren har olika dieter (Atkins, GI och LCHF) gjort att vi i väst ökat vår köttkonsumtion dramatiskt. Samtidigt har invånarna i länder som traditionellt sett ätit lite kött tagit efter våra vanor när de har fått mer pengar.

Köttkonsumtionen i världen har fördubblats de senaste 50 åren – från ungefär 20 kilo per år till över 40 kilo per person och år, enligt statistik från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO.

Köttsuget gör att regnskog skövlas för att dels skapa betesmark, dels odla sojabönor som ges till djur för att de ska växa snabbare. När regnskogen skövlas minskas planetens kapacitet att absorbera den koldioxid vi släpper ut. Om vi äter sojabönorna eller annat vegetabiliskt protein utan att ta omvägen via ett djur kan vi mätta upp emot nio personer istället för en. Äter man främst nötkött tillkommer utsläpp av växthusgaser i form av farligt potent metangas.

Trenden att äta mycket kött ökar sannolikheten för att det kommer från länder som inte har samma strikta regler som Sverige. Djur­etiken hamnar i skymundan för vågen.

Men det finns konsumenter som har både kunskap och pengar och därför väljer ekologiskt kött, ekologiska mjölkprodukter och ägg. Kanske köper de också mindre mängder. De är därmed solidariska med bönder som satsat på en bättre djurhållning. Djur som föds upp enligt KRAV:s principer kan ägna sig åt sina naturliga beteenden, böka, sprätta och beta utomhus. Det gör att landskapen hålls öppna.

Att vi är feta beror sannolikt främst på att vi rör oss för lite i förhållande till hur vi äter.

Fettskräcken som ledde till lightprodukter och en överkonsumtion av kolhydrater visade sig inte vara en väg till hälsa. Men pendeln har slagit över för kraftigt. Nu är kolhydrater farliga. Helst ska vi inte äta något som växer under jord, vilket innebär att suget efter grönsaker som kräver växthusodling ökar, vilket i sin tur ökar växthuseffekten.

I Sverige äter nu människor 1,6 kilo kött i veckan. Mer än dubbelt så mycket som 1990. Internationella cancerforskningsfonden WCRF rekommenderar – baserat på de vetenskapliga belägg som finns – att vi ska begränsa konsumtionen av rött kött till ett halvt kilo i veckan och helt undvika charkuteriprodukter.

Till rött kött räknas vanligen nöt, gris, får och get. Till charkuterier och processat kött räknas bland annat bacon, korv och leverpastej.

Det finns ett massivt vetenskapligt stöd för att charkuterier och rött kött höjer risken för tjock- och ändtarmscancer. Det finns även visst vetenskapligt stöd för att rött kött och charkuterier höjer risken för cancer i bland annat strupen, lungorna och bukspottkörteln och att charkuterier dessutom höjer risken för prostatacancer.

Att äta så mycket kött som vi gör ger en ökning av antalet cancerfall och därmed ökade sjukvårdskostnader.

Vi kan hålla vikten och dessutom hålla oss friska (smal behöver inte betyda hälsosam) på andra sätt som är mer solidariska. Cykla, gå och åka kollektivt istället för att köra bil. Den underskattade vardagsmotionen gör underverk med vågen och är solidarisk med kommande generationer, eftersom den inte ökar växthuseffekten som bilismen gör. Om många människor rör sig utomhus till fots eller med cykel skapas också tryggare städer och ökade möjligheter till spontana möten.

Hur gör man om man är överviktig och lider av starkt sockersug, kanske har diabetes? Jag har en klok vän som vill gå ner i vikt och som mår dåligt av snabba kolhydrater. Det gör de flesta av oss om vi äter för mycket av dem, men en del är känsligare än andra. Hon har fått mig att förstå att det går att äta kolhydratsnålt och mera solidariskt genom att välja vegetabiliska oljor, protein från växtriket, miljömärkt fisk, nötter, en del ekologiska mjölkprodukter och ägg. En del kallar det för Eko-Atkins. Den nya bokstavsdieten LCHQ (Low Carb High Quality) är också ett steg i rätt riktning, med fokus på kvalitet och lite högre andel kolhydrater. Men det räcker inte.

Det är dags att fokusera på solidaritet på tallriken. Vi bor i Skåne. Här växer potatis och rotfrukter utanför knuten. Vi kan äta dem och sluta ta oss rätten – på bekostnad av andra med inte lika välfyllda plånböcker eller ens en röst – att fylla tallriken till brädden med ohållbart producerat kött.

Catarina Rolfsdotter-Jansson

Journalist, författare, föreläsare och moderator med hållbar utveckling som specialområde.