Allt för många berättelser finns om bristerna med dagens integrationspolitik.
I snitt tar det sju år för invandrare att etablera sig på arbetsmarknaden.
Saco och Svenskt Näringsliv har visat att det tar mer än 20 år för en
utrikesfödd att komma ikapp svenskar när det gäller att hitta ett jobb i
nivå med sin utbildning.
Det är uppenbart att ett bättre mottagande behövs. Idag, den 17 mars,
debatterar och beslutar riksdagen om en ny etableringspolitik för nyanlända
invandrare. Men trots en vällovlig ambition riskerar regeringens förslag att
minska invandrarakademikers möjligheter till kvalificerat jobb.
Enligt den nya politiken skall en etableringsplan med tänkta vägar till arbete
upprättas. Planen gäller i max två år. För en akademiker är det alldeles för
kort tid för att få ett jobb där kunskaperna kommer till nytta.
Ett exempel är de tvååriga kompletteringsutbildningarna för jurister med
utländsk examen. För att bli accepterad på utbildningen måste man först ha
gymnasiesvenska och godkänt på det så kallade Tisusprovet eller motsvarande.
I praktiken räcker det inte med grundläggande svenska för invandrare, sfi.
Man måste också läsa svenska på komvux för att kunna studera vidare eller
börja arbeta inom det yrke man har utbildning för.
Etableringsinsatserna måste därför pågå längre än två år. Det är inte
försvarbart att kasta bort värdefull kompetens och individens möjligheter
att få ett kvalificerat arbete. En akademiker som inte får ett arbete i nivå
med sin utbildningsbakgrund riskerar att snabbt sitta med föråldrade
fackkunskaper. Det gör det i sin tur ännu svårare att hitta rätt jobb.
Jusek har i en undersökning visat att skillnaderna mellan svenskfödda och
invandrarakademikers möjlighet att få jobb i nivå med sin utbildning har
ökat under 2000-talet.
Av alla med samhällsvetenskaplig utbildning – jurister, ekonomer, systemvetare
och samhällsvetare – hade 50 procent av dem med utländsk bakgrund
arbetsuppgifter som krävde högskoleutbildning 2007. Det är en minskning med
sex procentenheter sedan 2001.
För den svenska gruppen ökade andelen under samma period med fem
procentenheter till 85 procent.
Ett annat problem för många nyanlända akademiker är bristen på
kompletteringsutbildningar för samhällsvetare. Svenska för jurister finns
bara i Göteborg och Stockholm.
Samma sak gäller tillgången på sfi för akademiker. Språket är ett av de
främsta arbetsverktygen för en samhällsvetare. För att kunna konkurrera med
svensktalande kollegor måste de därför erbjudas specialiserad
språkundervisning på fler orter.
För att bättre ta tillvara invandrade akademikers kompetens vill Jusek:
*att den nyanländas kompetens och erfarenheter sätts i fokus
*att etableringsinsatserna kan pågå längre än två år
*att ett fackspråkspaket, Svenska för samhällsvetare, introduceras för
invandrade akademiker med samhällsvetenskaplig utbildning i de tre
storstadsregionerna
*att generella kompletteringsutbildningar för samhällsvetare skapas i de tre
storstadsregionerna
*att invandrade akademiker erbjuds snabbare bedömning av utländska
högskoleutbildningar, samt effektiv och rättssäker validering i de fall
intyg och diplom inte kan uppvisas.
Förutom de uppenbara konsekvenserna för individen är det ett
samhällsekonomiskt slöseri att människors kompetens inte tas tillvara.
Invandrare har kunskaper och erfarenheter som vi behöver på den svenska
arbetsmarknaden. Slösa inte bort den kunskap Sverige får gratis tack vare
alla välutbildade som kommer till Sverige.
GÖRAN ARRIUS
JOSEFIN CLAESSON