"Ryska kärnvapen kan inte avfärdas"

Hur angeläget det än är att verka för en kärnvapenfri värld, är det inte intellektuellt trovärdigt att begränsa diskussionen enbart till amerikanska kärnvapen. De tiofalt fler ryska kärnvapen som idag hotar Europa måste vägas in, liksom framtida kärnvapenhot. Kärnvapen kan heller inte betraktas som ett isolerat vapensystem, utan utgör ett medel bland andra för att garantera säkerhet och stabilitet.

Vikten av de amerikanska taktiska kärnvapnen utplacerade i Europa har minskat, men de fyller alltjämt en funktion. De utgör den mest trovärdiga avskräckningen mot hot med eller användning av de tusentals ryska taktiska kärnvapnen i Europa.

Det är svårt att värja sig mot taktiska kärnvapen utan att själv ha tillgång till dem. Ett hot om användande av strategiska kärnvapen upplevs inte nödvändigtvis som trovärdigt, då det skulle innebära en kraftig eskalation av situationen. Tröskeln är av förståeliga skäl hög för USA att starta ett globalt kärnvapenkrig för Europas skull. Under slutet av 1970-talet kalkylerade den sovjetiska ledningen med att man skulle kunna ta större delen av kontinentala Europa utan att utlösa en strategisk kärnvapenutväxling. Den ryska militära förmågan är avsevärt mer begränsad än den sovjetiska, men det innebär inte att Moskva idag ser annorlunda på risken för en eskalation.

När det gäller kärnvapendoktriner är det tydligt att Ryssland förbehåller sig rätten att använda kärnvapen utan att motståndaren först tagit till kärnvapen. Detta kan sägas vara en förväntad konsekvens av det ryska underläget vad gäller konventionella styrkor. Ryssland är idag beroende av kärnvapen för strategisk och regional avskräckning. Ett uttalande från den internationella domstolen i Haag om att hot om användning av kärnvapen strider mot internationell och humanitär rätt kan inte ändra på detta faktum. Det är på samma sätt mycket svårt för ett land att värja sig mot hot om taktiska kärnvapen och försvara sin suveränitet med hänvisning till denna typ av uttalanden.

Utplaceringen av de amerikanska kärnvapnen i Europa strider inte mot icke-spridningsavtalet. Det kan hävdas att de undergräver avtalet och att det inte fullt ut överensstämmer med icke-spridningsavtalets anda. Å andra sidan kan invändas att närvaron av amerikanska kärnvapen minskar incitamentet för andra länder att utveckla egna kärnvapen, vilket gör det möjligt för dessa länder att fortsätta att efterleva icke-spridningsavtalet.

Hur tråkigt det än kan tyckas vara är kärnvapnens tid långt ifrån förbi. Trots att världens mäktigaste person uttryckt en till synes genuin vilja att avskaffa kärnvapnen, tror Barack Obama inte att de kommer att försvinna under hans livstid. Däremot är deras betydelse, såväl militärt som politiskt, på väg att förskjutas.

Trenden i de ekonomiskt starka länderna är att ersätta kärnvapnen med andra vapensystem, som anses vara minst lika effektiva. Samtidigt gör den teknologiska utvecklingen kärnvapen till ett kostnadseffektivt alternativ för fattigare länder med regionala maktambitioner. Trots att antalet kärnvapen i världen kan förväntas minska, kan antalet kärnvapenstater komma att öka.

FREDRIK WESTERLUND