Nyligen invigdes Öresundsverket, ett modernt, naturgaseldat kraftvärmeverk, i
Malmö. Visserligen använder det sig av ett fossilt bränsle, naturgas, som
vid förbränning ger upphov till en ansenlig mängd koldioxid. Enligt
regeringen skall dock alla fossila energislag, även naturgasen, fasas ut.
Men i jämförelse med ett motsvarande, lika stort men äldre koleldat kraftverk
så besparar det oss utsläpp i atmosfären av cirka 1 miljon ton koldioxid.
Verket kommer att kunna producera ungefär lika mycket el som en av de
nedlagda reaktorerna i Barsebäck, vilka som bekant inte gav upphov till
några koldioxidutsläpp alls.
Gaskombiverket kommer inte bara att producera värdefull el året runt utan
också värme till Malmö och Arlöv. På så sätt nyttiggör man bränslet långt
bättre än om verket endast levererat el.
Men behövs denna värme från det nya Öresundsverket? Inte i Malmö och Arlöv
under större delen av året, för då räcker avfallsvärmen från den regionala,
utbyggda och moderna avfallsförbränningen i närheten. SYSAV(det regionala
avfallsbolaget) har för övrigt garanterats förtur som leverantör.
I stället för att bara spola ut varmvattnet från det nya gaskombiverket i
industrihamnen till ingen nytta under större delen av året borde det finnas
möjligheter att nyttiggöra den. Hur frågar man sig?
En möjlighet är att förena fjärrvärmesystemen i Malmö och Lund samt
mellanliggande orter, som Lomma, Arlöv, Åkarp och Hjärup. Marknaden för
fjärrvärme kommer att öka i takt med utbyggnaden av såväl dessa förorter som
Lund och Malmö, och få investeringar skulle passa bättre in i en effektiv
hushållning med energi.
Lund behöver investera i ny basproduktion av värme. En sådan skulle ha
förverkligats med ett planerat kraftvärmeverk i Örtofta. Miljööverdomstolen
har dock avslagit en ansökan om att få bygga nämnda verk.
Det lär bli svårt av miljöskäl att lokalisera ett nytt kraftverk i eller ens
nära Lund. Lyckas Lund ändå med att få bygga ett baskraftverk, helst
försörjt med förnybart bränsle, förändras förutsättningarna för ett
gemensamt kraftvärmesystem för Lund och Malmö.
I nuläget kan vi ändå fråga oss varför inte tvillingstäderna Malmö och Lund,
som kunnat enas om så mycket under senare år, skulle kunna enas om att
åtminstone utreda förutsättningarna för ett gemensamt fjärrvärmesystem.
Även om malmöbor och lundabor gärna försvarar sina identiteter i skilda
sammanhang håller stadsbygden i sydvästra Skåne på att utvecklas till en
enda stad eller snarast stadsregion. Tänk på den övriga tekniska
försörjningen i form av vatten (Sydvatten), avlopp (Va Syd), avfall (SYSAV)
, räddningstjänst, vägar och järnvägar.
En effektiv sjukvård tycks också kräva en bättre samordning. Det dagliga ”
blodomloppet” i den nya storstadskroppen tar sig konkret uttryck i en
ökande ström av pendlare mellan de båda ”stadsdelarna” Malmö och Lund.
”Artärerna” i form av dubbelspår och motorvägar räcker inte till utan måste
vidgas inom de närmaste åren. Så också fjärrvärmens stora rörledningar.
I Lund kostar fjärrvärmen betydligt mer för kunderna än i Malmö, vilket
framgår av jämförande analyser som den så kallade Nils Holgerssonutredningen
fortlöpande redovisar. Ett samgående om fjärrvärmen borde leda till lägre
priser, främst i Lund, men kanske i hela den sydvästskånska stadsregionen.
Framför allt borde ett samgående medföra en uthålligare och mer miljöriktig
hushållning med energin.
PHILIP MODING