I morgon öppnar Malmös nya köpcenter, Emporia. Är det en händelse att fira eller spiken i centrumhandelns kista? Diskussionens vågor går höga.
Oavsett om man ser på det med fasa eller förtjusning har etablerandet av köpcentrum utanför stadskärnan en lång historia i Malmö. I dagarna är det femtio år sedan varuhuset Wessels flyttade från innerstaden till Jägersro.
För femtio år sedan befann sig Malmö i en industriell guldålder. Textilindustri, skeppsbyggande och bostadsbyggande bidrog till en växande, modern och rationell stad, där även stadsplanering och samhällsliv utgick från en industriell logik. Också handeln kom att organiseras utifrån denna logik.
Livsmedelsbutikerna i bostadsområdena byggde på en form av löpandebandsprincip och kallades snabbköp, medan begrepp som köpcentrum och stormarknader syftade på att man i dem kunde samla många varor så att det skulle vara rationellt för familjer att ta bilen dit en gång i veckan och handla alla förnödenheter, utan att spilla onödig tid.
Idag ser såväl Malmö som konsumtionen annorlunda ut. Inte många Malmöbor är industriarbetare, och inte heller ser människor konsumtion som något nödvändigt ont som ska klaras av på så kort tid som möjligt.
Snarare bygger stadsplaneringen, till exempel genom gågator, på att vi ska tillbringa så mycket tid som möjligt i de miljöer där konsumtionen äger rum.
Köpcentrum har sedan lång tid tillbaka förlagts till gamla industrilokaler eller på industritomter: till exempel etablerades Mobilia i gamla fabrikslokaler redan på 1960-talet där tidigare Malmö Yllefabrik och Manufakturaktiebolaget låg. Och NK (idag Hansacompagniet) byggdes 1962 där Doffeln, Malmö Yllefabrik, också en gång hade legat.
På Aktuella frågor i måndags (22.10) skrev representanter för Svensk Handel att människor vill bo och jobba där det finns många intressanta ställen att handla och mötas på och att den gamla industristadens tillväxt idag drivs till stor del av handel.
Det stämmer säkert, men den roll konsumtionen spelar i dagens städer och för ekonomin i stort är inte oproblematisk. Inte minst kan man ifrågasätta konsumtionens påverkan på miljön. Även om konsumtionen kan driva ekonomin till nya höjder.
Räcker det om den som ska handla åker kollektivt till köpcentret, sopsorterar förpackningar och bara köper sådant som är Krav- eller Rättvisemärkt?
Enligt konsumtionssamhällets logik är det du som konsument som styr samhällsutvecklingen genom de varor du köper. Men man måste också kunna välja att avstå från att handla.
I ett av årets examensarbeten i miljövetenskap på Malmö högskola intervjuade en student människor i Malmö som vill leva resurssnålt, människor i olika åldrar med varierande yrken som utvecklat strategier för att i såväl sitt privatliv som sitt arbete minska sin miljöpåverkan.
Flera av de intervjuade sade att de inte kände sig hemma i stadens centrum eftersom allt där handlar om konsumtion. Har att shoppa och att träffas, som Svensk Handel uttrycker sig, blivit förutsättningar för varandra?
Malmö stad har profilerat sig starkt inom miljöområdet. Men kanske ska man gå ett steg längre och fundera över i vilken utsträckning konsumtion ska dominera stadsrummet.
Under de senaste femtio åren har politiker, företagare och stadsplanerare, säkert i bästa välmening, tillåtit konsumtionens logik och ideologi styra hur det ser ut i städerna. Men det är lika viktigt att skapa förutsättningar för att man ska kunna leva och mötas utan att behöva konsumera som att skapa förutsättningar för konsumtionens tillväxt.
Fredrik Björk