"Skånskans åsikter är obehagliga"

Anledningen till denna artikel är ett par ledarartiklar i Skånska Dagbladet, en tidning med Centerfärg, som publicerats under sommaren på temat migration, asyl och Irak.

Tonen i artiklarna har varit starkt kritisk till den förda migrationspolitiken, vilken Skånska Dagbladet menar är för generös och ansvarslös, och tidningen har gjort som många populistiska rörelser gärna gör: ställt grupper emot varandra i tider av kris.

Jag vill här bemöta en del rena felaktigheter men också visa på skillnaden mellan Skånskans politiska linje och den linje som Centerpartiet står för. Det vore direkt skadligt för Centerpartiet om medborgarna i Skåne antog att Centerpartiets politik var densamma som Skånska Dagbladets.

Asyl- och migrationspolitiken grundar sig på internationella traktat och mänskliga rättigheter. I ingen situation får vi använda den rådande ekonomiska krisen som ett argument för att inte fullfölja vårt ansvar gentemot våra medmänniskor, så som Skånskan gör i en ledarartikel den 14 juli. Det har också visat sig klart och tydligt att Sverige tjänar på den större öppenhet vi har genom till exempel de nya reglerna för arbetskraftsinvandringen som trädde i kraft den 15 december.

Cirka 5 000 personer har via detta system kommit till Sverige, och det är inte människor som tagit ett jobb ifrån någon annan utan som fyller behov på arbetsmarknaden som varken vi eller EU klarar av att fylla. Det är en oerhört trångsynt bild av ekonomi och omvärlden som Skånskan visar när man försöker spela ut nyarbetslösa mot migranter.

Skånskan använder Spanien som exempel och menar att den amnesti för flyktingar man beviljat där lett till den ökade arbetslösheten i Spanien. Diskussionen om amnesti och dess funktion vill jag låta vara för nu. Men vad som är klart och tydligt är att många av de jobb som utförs av människor som fått amnesti i Spanien är jobb som tidigare inte fylldes av den spanska arbetskraften. Det finns alltså skäl att anta att landet utan dessa migranters bidrag skulle vara ännu värre drabbat.

Det är en industriell struktur och landets ekonomiska politik som ligger till grund för Spaniens enorma svårigheter, snarare än migrationspolitiken. Att spela ut det kortet, som Skånskan gör, är att hantera en global kris alldeles för lättvindigt och inte söka de egentliga orsakerna.

När Skånskan verkligen går över gränsen är när man säger att ”öppnare gränser leder direkt till socialbyråerna”. Mitt fullkomliga avståndstagande från det uttalandet är självklart och jag vill gå så långt att jag fördömer det.

De som faller under kategorin flyktingar eller skyddsbehövande har vi ett ansvar att stödja med det självklara målet egenförsörjning. Det är Centerpartiets och regeringens linje. De som kommer hit som arbetskraftsinvandrare får, för att tillhöra just den kategorin, söka sig ett jobb för att få stanna. För dem som kommer som anhöriga vill vi se en tydligare inriktning på självförsörjningen genom ett försörjningskrav för den som vill ta sin familj till landet.

Det handlar om att finna en balans mellan tydliga värderingar om självförsörjande samtidigt som vi med självklarhet måste underlätta för föräldrar att återförenas med sina barn, makor med sina makar och så vidare. Allt annat vore inhumant.

I en artikel från den 10 augusti ställer Skånska Dagbladet rätten för kristna irakier med skyddsbehov att komma till Sverige över samma rätt för muslimska irakier med skyddsbehov. Det är en lika obehaglig hållning som att ställa arbetslösa mot flyktingar.

I Sverige har vi en bedömning som bygger på individue1ll prövning. Det är den enskildes skyddsskäl som utgör grunden för bedömningen om någon skall klassificeras som flykting eller skyddsbehövande. Med andra ord kan kristna likväl som muslimer befinna sig i en så osäker situation i Irak att båda har skyddsskäl.

I ledarartikeln låter det som om alla muslimer i Irak förföljer alla kristna. Situationen i Irak är betydligt mer komplicerad än så. Att situationen för kristna är oerhört svår råder det inga tvivel om. Men att kollektivt skuldbelägga alla muslimer i Irak är att gå långt över anständighetens gräns.

Att dessutom förringa irakiska muslimers behov av skydd är lika illa. Vilken religion den enskilde tillhör får inte bli ett migrationspolitiskt slagträ. Det som skall avgöra är de faktiska skyddsskälen. Religion kan vara en grund, men kollektiva lösningar och beskyllningar, som Skånskan ägnar sig åt, är definitivt inte rätt vare sig utifrån de internationella traktaten eller ur humanistisk eller svensk migrationsrätts synpunkt.

Det gör mig ont att Skåns­kan intagit den position man gjort, vilket tvingat mig till detta avståndstagande, men det måste stå klart att den linje Skånska Dagbladet driver inte har stöd i Centerpartiets politik.

Fredrick Federley