I helgen samlas Europas gröna partier i Malmö till ett stort möte med över 300
gröna som bland annat skall diskutera framtidens europeiska energipolitik.
På bordet finns ett förslag från Miljöpartiet om att skapa något helt nytt –
en grön gemensam europeisk energimarknad.
Målet är att utnyttja den oerhörda potential som finns för förnybar energi i
Europa genom att skapa ett nytt europeiskt fördrag som efterträder Kol- och
stålunionen samt Euratom: European Community for Renewable Energy, Erene.
Av lättförståeliga skäl är klimatdebatten idag fokuserad på
klimatförhandlingarna i Köpenhamn och utvecklingen de närmaste åren. Men vi
måste också se längre och diskutera de lösningar som kan ge stora
minskningar av utsläppen på längre sikt.
Vad vi har framför oss är en revolution: på 40 år skall hela vårt energisystem
göras hållbart. Utan överdrifter kan detta beskrivas som det största
gemensamma projekt mänskligheten har gett sig i kast med.
Hela energisystemet måste byggas om från grunden. Att minska utsläppen med
80–90 procent och samtidigt skapa ett hållbart energisystem innebär i
praktiken att all energiproduktion skall ske med förnybara källor.
Inför denna uppgift befinner sig Europa i ett synnerligen fördelaktigt läge.
Vi har en mycket stor potential för förnybar energi. Den tar sig också olika
former, vilket är en fördel.
I norr finns stora mängder bioenergi och vattenkraft, i söder finns enorma
tillgångar i solenergi och på många platser finns utmärkta förutsättningar
för vindkraft, vågkraft och geotermisk energi.
Studier visar att den ekonomiska potentialen för förnybar energi i Europa är
långt större än kontinentens beräknade elanvändning år 2050. Hela
potentialen varken kan eller bör utnyttjas, men det som kan utnyttjas på ett
långsiktigt hållbart sätt överstiger troligen ändå behovet.
Förutsättningarna skiljer sig mellan våra länder, vissa skulle kunna producera
mer förnybar el än vad man behöver medan andra inte är lika lyckligt
lottade. Men tillsammans har EU:s länder alla möjligheter att skapa en
hållbar och förnybar elförsörjning.
Tekniskt krävs ett transnationellt europeiskt supernät som kopplar ihop och
balanserar energikällorna som skapar en gemensam europeisk elmarknad.
När det är vindstilla i Nordsjön kan energibehovet tas från nordiska eller
centraleuropeiska vattenkraftverk, spanska – eller afrikanska – solceller,
frans-ka biogasanläggningar och så vidare. För att driva utvecklingen åt
detta håll krävs också gemensamma insatser vad gäller utbildning, forskning,
utveckling och demonstration.
För att komma dit behöver Europa en paneuropeisk vision och strategi för
övergången till ett hållbart energisystem. Den gemensamma energipolitiken är
idag begränsad till uråldrig fossil och radioaktiv teknik och det är dags
att gå vidare från dessa genom ett nytt och modernt EU-fördrag, en ny
gemenskap som skapar det hållbara och förnybara energisystemet i Europa:
European Community for Renewable Energy, Erene.
MARIA WETTERSTRAND
PETER ERIKSSON