För femtio år sedan var Sydkorea fattigare än Sudan. Landets främsta
exportprodukt var tupéer. Idag är Sydkorea en ledande industrination med en
nio gånger större BNP än Sudan.
Kinas imponerande ekonomiska tillväxt kan direkt härledas till 1978 då Deng
Xiaping initierade reformer som skulle ta Kina från ett av världens mest
stängda länder till världens största öppna ekonomi. Mellan åren 1965 och
1978, innan reformperioden inleddes, uppgick Kinas årliga tillväxt per
capita till ringa 2,6 procent. Mellan 1978 och 2004 växte Kinas ekonomi med
i genomsnitt hela 9,7 procent per år. Landets genomsnittliga tullar har
sänkts från 65 till 10 procent och det har i samband med andra
handelsreformer hjälpt miljontals människor ur fattigdom.
Jag håller med Maud Johansson och Karin Gregow (Aktuella frågor 10.9) om att
handelsavtal skall utformas så att de gynnar utveckling och
fattigdomsbekämpning. Det är en central utgångspunkt för Sveriges breda
handelsengagemang. Vi vill ge andra länder den möjlighet att växa och
utvecklas som vi en gång fick.
Handel, öppenhet och investeringar är inte de enda pusselbitarna som behövs
för en snabb välståndsökning. Och givetvis går det att peka på länder i
Ostasien som ägnat sig åt vissa statsingripanden mellan 1975 och 2005, då
deras ekonomier växte med 562 procent.
I grunden går det dock inte att bortse ifrån att det är utbytet med andra
länder i kombination med reformer som stärker den ekonomiska friheten som är
de avgörande beståndsdelarna för att lyfta människor ur fattigdom. Det
bekräftas löpande av forskning från bland annat Världsbanken och OECD.
Det råder idag bred sammanstämmighet om att länder med en öppen handelspolitik
utvecklas bättre på sikt än stängda ekonomier. Och det finns inga som helst
bevis för att öppna länder presterar sämre än länder med höga skyddstullar
på sikt.
Handel och öppenhet utgör inga mirakelkurer för fattigdomsbekämpning,
ekonomisk tillväxt och utveckling. Men de är viktiga ingredienser för att
uppnå långsiktig ekonomisk utveckling.
Jag tror inte att det finns några länder som är dömda att leva i ständig
fattigdom. Dålig politik kan leda till dåliga resultat, oavsett var i
världen den genomförs. Bra reformer kan på motsvarande sett leda till att
miljarder människor kan lyftas ur fattigdom på bara några år.
Min förhoppning är att dagens utvecklingsländer lär av Europas misstag. På så
sätt kan de förhoppningsvis undvika den typ av miljardslöseri som vi i
Sverige ägnade oss åt då vi trodde att vi genom statsstöd och skyddande
murar mot omvärlden kunde rädda varvsnäringen och textilindustrin.
Makten att välja rätt väg ligger i AVS-ländernas händer. Även om Forum Syd och
andra ägnar sig åt hårda påtryckningar som jag vet pressar många av mina
afrikanska kollegor, har dessa ingen anledning att skriva under avtal som de
tror hindrar den egna utvecklingen.
Att fler och fler länder nu väljer att ingå ekonomiska samarbetsavtal med EU
tyder på att de lyckas stå emot påtryckningarna från handelskritiska
intressegrupper. Därigenom har de skaffat sig ett viktigt verktyg för att
kunna växa av egen kraft.
EWA BJÖRLING