Michael Anefur, integrationspolitisk talesperson för Kristdemokraterna,
föreslår på Sydsvenskans debattsida (10.2) att invandrare skall genomgå en
obligatorisk introduktionskurs om landet Sverige. Kursen bör enligt Anefur
exempelvis innehålla en genomgång i vad demokrati är för något och hur den
fungerar, hur vi bor, arbetar och studerar i Sverige, samt vilka svenska
högtider och traditioner som finns och deras ursprung.
Med förslaget försöker Anefur fiska väljare i grumliga vatten, vilket är en
ytterst beklaglig strategi.
Fisket sker i en tid när den svenska integrationspolitiska debatten alltmer
präglas av de främlingsfientliga krafternas agendor och
problemformuleringar. Genom att använda den misslyckade integrationen för
att legitimera en konstituering av ”Vi och dom”, ger Anefur snarare bränsle
till den främlingsfientliga maskinens eld än flyttar fokus från den.
Anefur är knappast ensam om att måla upp integrationen av ”invandrarna” som
det grundläggande problemet. Det han och många andra gör, är att befästa en
fostrande och undervisande inställning till människor som kommer till
Sverige.
Vi skall lära invandrare demokrati, vi skall berätta för ”Dom” hur ”Vi” lever
i Sverige, och säga åt dem att så skall även de leva.
Sverige övergav officiellt assimileringspolitiken för decennier sedan, men än
lever inställningen kvar att
de som kommer hit skall anpassa sig till vårt levnadssätt.
Ett annat problem med förslaget är att det förutsätter att det finns ett
enhetligt svenskt paket med traditioner och högtider. Detta är så klart
nonsens, Sverige präglas istället av en individuell mångfald av traditioner
som är svåra att koka ner till ett enhetligt paket.
För att Anefurs förslag skall kunna realiseras behöver någon sätta sig ner och
besluta om vilka traditioner som innefattas i detta svenska paket.
Ett sådant beslut skulle innebära ett assimileringskrav både för den nyanlände
och för den som varit här under en längre tid. Det är därför viktigt att se
att Anefurs förslag är starkt normerande och inskränkande, även för den som
bott i Sverige hela sitt liv.
Det är så klart bra att människor som bosätter sig i Sverige, vare sig det är
på grund av flyktingskäl eller något annat, känner till sina rättigheter och
skyldigheter som medborgare. Dessa bör det givetvis samtalas kring i
individens etableringsprocess i det nya landet.
Men utgångspunkten att ”Vi” behöver lära ”Dom” som kommer hit hur man skall
leva här i Sverige är inte bara beklaglig, utan direkt fasansfull utifrån
ett medmänskligt perspektiv. Denna utgångspunkt förutsätter att vi behöver
lära alla människor som kommer till Sverige att bli bättre individer, för
att de skall passa in i vårt land.
Skulle människor som flyr från diktaturer inte förstå vad demokrati är? Som en
vän sa till mig;
”Det är väl vi om några som förstår vad demokrati är, vi som flyr till Sverige
för att få leva i en”.
Vi behöver kravla oss upp ur den främlingsfientliga fallgropen och börja
diskutera problemen utifrån vad de faktiskt är. Integration handlar inte om
att vi skall bli bättre på att göra ”invandrarna” till ”svenskar”, vilket
Kristdemokraternas integrationspolitiske talesperson tycks anse.
Det är precis en sådan inställning som reproducerar spänningar och
motsättningar i ett samhälle – det som Anefur säger sig vilja motverka.
OLA KARLMAN