Vi håller med representanterna för den styrande Femklövern i Region Skåne
(Aktuella frågor 28.1) om att diskussioner i sak är att föredra framför
diskussioner i form.
Ofta är dock formerna en förutsättning för kvaliteten på sakdiskussionen. En
förutsättning för att kunna diskutera sakfrågor är exempelvis att man pratar
med varandra. Om sakdiskussionen skall bli meningsfull krävs därutöver att
den viktiga informationen är tillgänglig för alla som deltar i diskussionen.
Det vanliga i Region Skåne är för närvarande att inget av ovanstående villkor
är uppfyllt innan majoriteten har fattat sitt beslut. När beslut väl är
fattat går det däremot utmärkt att komma till oppositionen och facket för
att prata och informera.
Det är naturligtvis inte konstigt, med ett sådant ledarskap, att en del av
diskussionerna kommer att handla just om formerna för beslutsfattandet.
När det gäller den information om bildandet av Skånes universitetssjukhus,
Sus, som majoritetens gruppledare hävdar att Uno Aldegren fick ”i god tid”
så kom informationen i form av ett halvfärdigt dokument på torsdagen, eller
möjligen onsdagen, innan presskonferensen den 26 oktober 2009.
Samtidigt som dokumentet överlämnades informerades om att presskonferensen var
planerad till måndagen. Någon diskussion i sak efterfrågades naturligtvis
inte, beslutet var ju redan fattat, däremot gjordes det klart att det vore
välkommet om vi på stående fot sade ja till sammanslagningen. Det gjorde vi
inte, av lätt insedda skäl.
Femklövern kan rimligtvis inte mena att oppositionen brukar avstå från att
diskutera sakfrågor. Vi har diskuterat sakfrågor under hela mandatperioden
och avser att fortsätta göra det.
Exempelvis har våra båda partier gjort flera utspel om sammanslagningen av
universitetssjukhuset där våra ståndpunkter i sakfrågan tydliggjorts.
Likadant när det gäller Hälsostaden i Ängelholm. Diskussionerna om
regionledningens ledarskap och syn på den demokratiska processen är dock
inte enbart en fråga om formalia, utan även i allra högsta grad om
förtroende och möjligheten till långsiktighet i de stora beslut som fattas.
I det avseendet är det försämrade politiska klimatet i Region Skåne väldigt
olyckligt.
Att regionledningen brister i att informera om och förankra sina beslut är det
för övrigt fler än oppositionen som drabbas av.
När Vårdförbundet nu säger upp samverkansavtalet med Region Skåne är det
resultatet av precis det som vi kritiserade regionledningen för i vår första
artikel, nämligen att man diskuterar med fack och opposition först efter det
att man har bestämt sig, pressmeddelandena är skickade och besluten i
princip redan är fattade.
Då blir diskussionerna bara ett spel för galleriet, något man inte gärna ägnar
sig åt som oppositionspolitiker, och definitivt inte kan ägna sig åt som
förhandlare för tusentals anställda i Region Skåne.
Om regionledningen anser sig kunna ta så lätt på oppositionens kritik av ett
försämrat samtalsklimat i Region Skåne, så borde man åtminstone ta den
fackliga kritiken på riktigt stort allvar. Lite självkritik i formfrågan
vore på sin plats för majoriteten. Så kommer sakdiskussionerna också att bli
intressantare.
UNO ALDEGREN
VILMER ANDERSEN