Regeringen överger det enda verktyg som visat sig framgångsrikt för att
bryta den ojämställda könsfördelningen i statliga bolag och styrelser. Nu
skall målet, att cirka hälften av de nya statliga toppcheferna skall vara
kvinnor, avskaffas.
Dessutom har alliansregeringen beslutat sig för att lämna målet om mer
jämställda löner i offentliga sektorn. Dagarna före jul drog man tillbaka
den lönehandlingsplan som riksdagen tidigare varit enig om och som bland
annat gav fler kvinnor rätt till heltidstjänster.
Om man därtill lägger regeringens tidigare beslut att dra in stödet till
Centrum mot rasism, nedläggningen av Integrationsverket och avskaffandet av
den integrationspolitiska kommittén ser vi en regering som tror att allt
ordnar sig av sig självt.
Ett redskap som diskuterats livligt de senaste åren är kvotering eller
positiv särbehandling. Många har bland annat attackerat Uppsala universitet
för att ha genomfört en kvotering av studenter med invandrarbakgrund på
bekostnad av två ”riktiga svenskar”. Försöket underkändes dock av
rättsväsendet. Nyligen fällde också Högsta domstolen Uppsala universitet för
diskriminering.
Nu måste vi hitta en väg att driva kvoteringen framåt. Den borgerliga
regeringen har klargjort att den inte vill se en lagstadgad kvotering till
börsbolagens styrelser. Den inväntade inte ens remissvaren. Men samtidigt
som den nya jämställdhetsministern Nyamko Sabuni (fp) förklarade att man
lagt ned förslaget för att ”värna äganderätten” så sade hon att ”företagen
måste upp till bevis innan vi helt kan släppa tanken på kvotering”.
Vi är tvivlande till att näringslivet – såväl de privata som statliga
bolagen – har den rätta viljan. De senaste åren har främst ägnats åt att
kämpa mot en kvotering med fagert tal om att det skall bli bättre – så
småning-om. Att man ändå nått målet på 40 procent kvinnor i de statliga
bolagsstyrelserna beror på att ägaren – staten – krävde fler kvinnor och
hade ett tydligt mål om jämn könsfördelning. När denna press nu försvinner
förutser vi försämringar.
Vi behöver få till stånd en förändring i näringslivets maktstrukturer och
bryta det manliga monopolet. En kvotering kan vara lösningen. Det är
möjligen inte tillräckligt med en lag om kvotering efter kön – vi bör också
se åtgärder för att verkligen bredda rekryteringen till företagsvärlden på
bred front. Därför föreslår vi ett moratorium inom svenskt näringsliv:
De närmaste fem åren skall alla vita, långa, heterosexuella, blonda och
blåögda män mellan 40 och 50 år ställas längst ner i anställningshierarkin,
i universitetskorridorerna, på tidningsredaktionerna och i
bolagsstyrelserna.
De resterande – kvinnor, homosexuella, funktionshindrade, invandrare och
55-plussarna – prioriteras i åtminstone fem år så att vi i någon mån rättar
till en bit av all ojämlikhet som råder i samhället. Detta är en uppmaning
såväl till den offentliga sektorn som till näringslivet.
Det vore värt att applådera den regering som vågar göra detta. Det skulle
verkligen bryta det utanförskap som alliansregeringen talar så mycket om.
Men tyvärr tycks man inte ha vare sig den vilja eller det mod som krävs.
Och när Högsta domstolen och de juridiska instanserna är så mycket mer
inskränkta än i vårt grannland Norge så krävs det verkligt politiskt mod.
Inget löser sig av sig själv.
ZORAN ALAGIC
KURDO BAKSI