Den senaste i raden av debattböcker som angriper konsumtionssamhället inleds
med: ”Konsumtionen har ökat kraftigt de senaste hundra åren. Men lyckligare
har vi inte blivit. Varför fortsätter vi ändå att konsumera allt mera?”
En resa tillbaka till 1907 års Malmö skulle knappast göra oss lyckligare.
Det första vi skulle möta skulle vara en tät rökdimma från bostadshusens
skorstenar och från alla industrier.
Om vi träffade på en kvinnlig arbetare så skulle hennes lön troligen ligga
på den genomsnittliga, det vill säga 1 krona och 13 öre per dag. Hon fick
slita i tre timmar för att få råd med ett kilo rågbröd, jobba ytterligare en
halvtimme för att kunna köpa ett kilo potatis och fortsätta en timme och en
kvart för att kunna kosta på sig en liter mjölk.
Antikonsumistisk ideologi har funnits länge och den är fortfarande vid god
vigör. Men den är just en ideologi. Att det ges ut antikonsumistisk
litteratur i en aldrig sinande ström är inte förvånande. Förvånande är dock
att det sker med hjälp av statliga forskningsanslag.
Regeringen planerar stora forskningssatsningar framöver. Med tanke på
debatten om växthuseffekten kan man förvänta sig att mycket pengar kommer
att gå till miljöforskning. Det här är helt rätt strategi. Men innan man
ökar forskningssatsningarna borde man börja med att ställa sig frågan hur
dagens forskningsmiljoner används.
I regeringens budgetproposition föreslås en ökning av Formas anslag från
nuvarande 600 till 825 miljoner kronor år 2010, det motsvarar en ökning om
35 procent på fyra år. Formas stödjer grundforskning och behovsprövad
forskning inom områdena miljö, areella näringar och samhällsbyggande. Allt
det här gör Formas. Men samtidigt har Formas blivit en ledande finansiär av
konsumtionskritisk ideologi.
Citatet ovan är själva inledningen på boken Konsumera mera – dyrköpt lycka,
som under hösten getts ut av Formas. I boken får 23 forskare lägga ut texten
om sina olika nyanser av konsumtionskritik. Många av slutsatserna är illa
underbyggda och direkt felaktiga. Framför allt är det en stor samling löst
tyckande.
Det är svårt att se att det faller på en statlig forskningsstiftelses lott
att ge ut en så politiskt laddad och ensidigt skriven bok. Denna bok är
tyvärr inget enskilt felsteg, utan Formas har finansierat fler projekt med
antikonsumistisk inriktning.
Man borde kunna kräva att en statlig forskningsstiftelse förhåller sig mer
neutral i viktiga debattfrågor. Man borde också kunna kräva att en statlig
forskningsstiftelse avstår från debatt och koncentrerar sig på forskning.
Varje krona som används på ett felaktigt sätt drar undan mattan för den
seriösa miljöforskningen.
Konsumtion har ofta setts över axeln. Men i själva verket spelar
konsumtionen en viktig roll för utvecklingen. Det är genom konsumenter som
är beredda att pröva på något nytt som det nya finner sin marknad. Så är det
naturligtvis även med framtidens miljövänliga teknik. Utan konsumtion –
ingen utveckling.
Att konsumtionen debatteras är självklart bara bra. Men debatt och ideologi
skall tas för vad det är och inte upphöjas till forskning.
FREDRIK BERGSTRÖM
JONAS FRYCKLUND