Idén med EU:s satellitnavigeringsprojekt Galileo var att kunna konkurrera
med noggrannare positionsangivelser än det kostnadsfria GPS och att sälja
tjänsten till användarna. Besluten om Galileoprojektet fattades på 90-talet.
Då besluten togs fanns redan GPS-systemet i drift.
Sedan besluten om att bygga Galileo fattades har kostnadsprognosen skenat
från 8 miljarder kronor till dagens 33 miljarder. Samtidigt har
konkurrenssituationen förändrats. I maj i år beslutade Ryssland att öppna
sitt system, Glonass, för kostnadsfritt civilt bruk och planerna på att
bygga ut det fortsätter.
GPS-systemet håller på att uppgraderas för att förbättra precisionen och
kommer även fortsättningsvis att kunna användas kostnadsfritt. Även Kina
håller på att bygga ett system som skall bli tillgängligt för allmänheten
utan kostnad.
Förseningarna i Galileoprojektet gör att planerade konkurrensfördelar till
stor del kommer att vara utraderade när satelliterna kan tas i bruk. Från
början visade Galileoprojektet lönsamhet. Men förseningar, kostnadsökningar
och ökad konkurrens har gjort att projektet idag ser ut att gå med kraftig
förlust.
Vem är beredd att betala höga avgifter till Galileo för något som redan
finns och kan användas gratis? Den frågan har de privata företag som skulle
bygga satelliterna och sköta driften svarat på:
De vägrar att sätta igång verksamheten om de inte först får ett rejält
tillskott av skattepengar, pengar som i dagsläget inte finns med i budgeten.
När kostnaderna ser ut att varken kunna täckas på kommersiell väg eller i
budgeten har EU-kommissionen planer på alternativ finansiering: kommissionen
funderar bland annat på att punktbeskatta satellitnavigeringsutrustning. I
praktiken blir det en GPS-skatt, eftersom det systemet har i stort sett hela
marknaden idag. Genom att göra det dyrare för konkurrenterna hoppas man få
in pengar för att subventionera unionens egna projekt.
GPS-skatten skulle innebära att en helt ny princip för beskattning etableras
på EU-nivå. Idag har EU inte fri tillgång till medborgarnas plånböcker utan
får nöja sig med den summa som medlemsländerna anslår. Dagens system med
medlemsavgifter hindrar EU från att växa ohämmat och tvingar fram
prioriteringar.
Med direkt beskattning, det vill säga EU-skatt, skulle EU kunna ta in pengar
direkt utan att störas av komplicerade förhandlingar med EU-ländernas
finansministrar. Principen leder till att ytterligare makt koncentreras till
Bryssel på medlemsstaternas och medborgarnas bekostnad.
Om inte de privata företag som skulle ta den ekonomiska risken för Galileo
vill ställa upp med egna pengar är det en tydlig signal att de inte borde få
våra skattepengar istället. Det är dags att inse att Galileoprojeket inte
längre är en bra idé. Det borde därför skrotas.
EU-byråkraternas stormaktsdrömmar om egna satelliter går om intet, men vi
andra kan fortsätta att gratis använda GPS utan att sörja.
KARL SIGFRID
MARGARETA CEDERFELT