Gårdagens fällande dom i incestmålet i Kalmar aktualiserar frågan om det bör
vara kriminellt att två vuxna syskon frivilligt har sex med varandra. Idag
är det ett brott som kan ge böter eller fängelse i upp till ett år.
Är detta rimligt?
Tråkigt nog finns det inget enkelt svar på den frågan. Vi vill alla att
lagarna skall vara etiskt försvarbara. I detta fall, liksom i de flesta
andra, handlar etiken om att väga olika hänsyn mot varandra.
Risken för missbildningar på barnen ökar ju närmare släkt föräldrarna är.
Detta är inte oviktigt, men måste vägas mot att vi i andra fall är ovilliga
att kriminalisera den typen av risktagande. Det är inte otillåtet för
kvinnor över 40 att skaffa barn och heller inte för människor i olika
riskgrupper.
En annan risk är att maktförhållanden påverkar relationerna. Denna risk ökar
förmodligen också med styrkan i släktbanden. Detta är ett starkt skäl till
att inte avkriminalisera sexuellt umgänge mellan föräldrar och barn,
eftersom det är svårt att veta hur fritt ett samtycke i detta sammanhang
egentligen är, även när barnet blivit myndigt.
I fallet incest mellan föräldrar och barn finns det anledning för samhället
att markera starkt mot det som oftast är rena övergrepp, men också att
skilja mellan förövare och offer vilket inte alltid är fallet i dagens
lagstiftning.
Vidare spelar rättvisehänsyn in. Kärlek och sexualitet är grundläggande
mänskliga behov och lagen bör skydda alla individers och gruppers rätt att
leva ut det behovet, så länge det inte skadar andra. Det är svårt att se att
allt syskonsex skulle vara riskabelt för andra.
Det finns ingen enkel modell att väga dessa hänsyn mot varandra. Men man måste
skilja mellan incest och incest.
Det finns typer av incest där bedömningen är ganska enkel. Sex mellan
föräldrar och barn är alltför vanskligt för att tillåtas, inte för att det
strider mot naturen – för vad i vårt samhälle gör inte det – utan på grund
av de maktproblem som redan nämnts.
Sex mellan kusiner är relativt oproblematiskt och är också sedan länge
tillåtet i Sverige. Detta utesluter inte att samhället kan informera och ge
råd.
Sex mellan syskon är inte utan svårigheter. Om skaderisken för avkomman är
stor är det ett problem om syskon skaffar barn, även om man kan hitta
liknande problem på andra håll. Men hänsyn till avkomman är inte tillämpligt
på helsyskon av samma kön eller där ett av syskonen är adopterat.
Även om maktaspekten inte är lika påfallande i syskonfallet är den inte helt
försumbar. Men också här hittar vi snarlika förhållanden på annat håll.
Argumenten är knappast tillräckliga för att motivera ett förbud mot sex mellan
syskon. Hänsyn till allmänhetens rättsuppfattning bör kanske tas i vissa
fall, men inte då dessa uppfattningar saknar grund och bygger på fördomar.
Här är det snarare samhällets uppgift att skydda individen mot majoritetens
rättskänsla.
DAN EGONSSON
CATHRINE FELIX