Den kristna kyrkan står upp för människor som lever i utsatthet, reagerar mot orättvisor och verkar för fred och försoning.
I morgon samlas flera tusen människor från olika delar av Sverige och världen i Malmö. De kommer till Världens fest, Svenska kyrkans stora internationella möte där fred och mänskliga rättigheter är ett huvudtema. På lördag kväll hålls en fredsmanifestation på Stortorget.
Fred byggs med rättvisa, tolerans och trygghet, med respekt för alla människors lika värde. Men vi lever i en värld där vapen finns i överflöd, där 2000 människor dör varje dag på grund av väpnat våld. Ännu fler tvingas fly sina hem, våldtas och skadas fysiskt och psykiskt.
Enligt FN (säkerhetsrådets resolutioner 1325 och 1820) är kvinnor oproportionerligt drabbade av konflikter när det gäller utsattheten för sexuellt våld. Trots att mänskliga rättigheter gäller alla, diskrimineras flickor och kvinnor, förtrycks och utsätts för våld, bara för att de är flickor och kvinnor.
Tillgången till vapen, särskilt små och lätta vapen, bidrar till könsbaserat våld i hemmet, våldtäkter och andra former av sexuellt våld, både under och efter konflikter.
Svenska kyrkans systerkyrkor i Demokratiska republiken Kongo och i Colombia lever och kämpar med en verklighet där våldtäkt och sexuellt våld mot flickor och kvinnor används som ett vapen i konflikt.
Det är en god nyhet att Colombias regering har inlett förberedande förhandlingar för att få ett slut på den långdragna konflikten i landet, som har pågått i mer än 45 år. Sexuellt våld har använts av alla parter i denna konflikt.
Kvinnor och flickor har utnyttjats, använts som sexslavar och utsatts för våldtäkter för att skrämma familjer och byar på flykt. Ytterst få av dessa brott har utretts och lett till åtal. Häromveckan dömdes dock en soldat i Colombia som våldtagit och mördat en 14-årig flicka och hennes två bröder. Domen är ett viktigt steg i rätt riktning. Svenska kyrkan stödjer de organisationer som har stöttat och juridiskt företrätt den drabbade familjen.
Fredspristagaren Leymah Gbowee, som arbetat i den lutherska kyrkan i Liberia, och hennes medsystrar är bra förebilder. Under inbördeskriget i Liberia vågade de ta plats, kräva förändringar och skapa fred. Leymah Gbowees och andra liberianska kvinnors arbete visar hur viktiga fredsaktörer kvinnor är. Fredsbyggande måste innebära att män och kvinnor arbetar tillsammans för fred.
Ändå är kvinnor runt om i världen starkt underrepresenterade i fredsförhandlingar och andra viktiga beslutsfattande forum. Det är ett hot mot fred och utveckling.
Kvinnors deltagande i fredsprocesser, liksom i samhället i övrigt, är en förutsättning för fred.
Det finns många belägg för att fred och jämställdhet går hand i hand. Men det är en kunskap verkligheten inte lever upp till. Svenska kyrkan stöttar därför kvinnors aktiva deltagande i fredsprocesser och samhällsutvecklingen i stort.
I världens yngsta nation, Sydsudan, finns alfabetiseringsklasser för kvinnor som kyrkans lokala kvinnoorganisation organiserar och som får stöd av Lunds stift. Det är ett sätt att ta igen förlorad kunskap, ett sätt att främja ett värdigt liv, ett sätt att ta det kristna livet på allvar.
Sverige har under lång tid främjat jämställdhetsfrågor och är en viktig aktör för att kvinnors rättigheter lyfts fram i internationella forum. Men Sverige måste gå ännu längre för att rå på de krafter som med vapen och våld kränker liv och mänskliga rättigheter.
Av allt att döma är den dag långt borta då mänskligheten är överens om att vapenindustrin är överflödig. Men innan dess måste vi alla ännu mera medvetet bygga en ”fredsindustri” som tillverkar redskap för fred. Denna fredsindustri måste alltid omsätta mer än vapenindustrin och genomsyra hela samhället.
En betydande del av fredsredskapen är av andlig och spirituell natur. Som att byta perspektiv och gå från jag till vi, från diskriminering till jämlikhet, från tvärsäkerhet till förundran och nytänkande, från girighet till givande.
Om fred och mänskliga rättigheter ska slå igenom krävs masstillverkning av redskap för fred och dessutom strategier för att sprida dem. Det är en uppgift inte bara för kyrkan, utan här krävs samarbete av alla goda krafter från regeringskansliet till hela bredden av det civila samhället.