I sitt rekordlånga öppningstal nämnde inte den nye socialdemokratiske ledaren,
Håkan Juholt, de främlingsfientliga krafterna med ett enda ord.
Anmärkningsvärt val, med tanke på att både han och Socialdemokraterna vet
att merparten av SD:s nya anhängare är tidigare socialdemokratiska väljare.
Fackförbundet Byggnads eftervalsanalys visade att 10,4 procent av Byggnads
medlemmar röstade på SD i valet 2010. En uppgång med hisnande 5,5
procentenheter, lika mycket som SD fick i riksdagsvalet.
David Miliband, Storbritanniens före detta utrikesminister, har förklarat
vänsterns minskande dominans i Europa med att vänstern överallt har tappat
väljare till de främlingsfientliga. Men svenska socialdemokrater vägrar
erkänna problemet.
Sverige står vid ett vägskäl under denna mandatperiod. Riktningen vi väljer
under de kommande åren kommer att bli avgörande för detta lands framtid.
Främlingsfientliga stämningar och attityder sprider sig i allt fler länder i
Europa och blir allt oftare en del av vardagen. Därför gäller det att inse
allvaret i situationen, erkänna problemet och välja väg.
Sannfinländarna, ett främlingsfientligt och nationalistiskt parti med ett
problematiskt förhållande till finlandssvenskar och invandrare, kommer
förmodligen att bli Finlands näst största parti vid nästa val. I
Nederländerna har det islamofoba Frihetspartiet med Geert Wilders i spetsen
vuxit så mycket att etablerade partier står paralyserade eller spelar på
främlingsfientlighet light.
Liknande partier existerar i Österrike, Belgien, Italien, Frankrike. I Ungern
använder sig det antisemitiska Jobbik av propaganda som associerar till
nazismen.
Främlingsfientliga attityder smyger sig in i det dagliga politiska arbetet. I
Danmark har man till exempel definierat problemet i utanförskapsförorter i
termer av ”hög andel av invandrare från icke-västliga länder”. Följer man
den logiken kan man dra slutsatsen att de mest problematiska ställena i
världen är Harvard, Stanford, Oxford och andra toppuniversitet. Där finns ju
en väldigt hög andel icke-västliga invandrare.
Det faktum att sådana formuleringar kan smyga sig in i officiella dokument
visar med all tydlighet att Europa befinner sig på ett sluttande plan.
Det finns många förklaringar till att främlingsfientligheten och dess partier
dyker upp. Vissa forskare pratar om Europas efterblivenhet som nuförtiden
framkallar protektionism. Andra talar om att kontakten med främmande
kulturer framkallar rädsla. En tredje förklaringsmodell som lyfts fram i
forskningen handlar om globaliseringens vinnare och förlorare, där förlorare
försöker hitta skydd i identitetens traditionella skyddsgravar.
Oavsett vilken förklaring vi omfattar handlar det om att förebygga
utvecklingen. Främlingsfientligas kärntrupper utgörs nästan uteslutande av
unga män, cirka 16–30 år, ofta lågutbildade och ofta konkurrerande om jobb
med de flyktingar som de ger sig på. Det är denna grupp man måste försöka nå
innan främlingsfientligheten sprider sig vidare och dess väljarunderlag
breddas. Europa, med sin blandning av folkslag, etniciteter och minoriteter
får inte ännu en gång upprepa misstag från förra seklet, då man inte
förmådde hantera blandningen och istället försökte utrota den.
Den bristfälliga integrationen, som är en av de saker de främlingsfientliga
använder som språngbräda, måste åtgärdas. Det kommer inte att resultera i
att de främlingsfientliga försvinner – vilket Finland med sina väldigt få
invandrare visar – men det kommer att underminera dem.
Dynamiken och konkurrensen på arbetsmarknaden måste förbättras eftersom det
leder till högre tillväxt, lägre arbetslöshet och mindre missnöje.
Utbildningssystemet måste förbättras snabbare än idag.
Europa måste fortsätta att utvecklas och att vara en öppen, dynamisk och
tolerant kontinent. Vi får inte bli ett ”vackert museum av kyrkogårdar”, som
Dostojevskij en gång formulerade det.
Det kommer att kräva ansträngningar. Utveckling, ekonomisk eller kulturell,
kan inte åstadkommas utan ansträngningar. Men det finns ingen annan väg än
öppenhet. Historiskt sett har de länder som varit öppna för andra influenser
och människor utvecklats bäst. OECD-länderna har under de senaste hundra
åren stått för öppenhet och det är i OECD-länderna som utvecklingen har gått
snabbast.
Den öppenheten har skapat vår rikedom, vidgat våra vyer och gjort oss
toleranta. Den har gjort att vi kan se oss själva i spegeln. Att avvika från
det vore att svika våra ideal och vår gemensamma framtid.
JASENKO SELIMOVIC