Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt
besöker idag Moskva för överläggningar med president Dmitrij Medvedev och
premiärminister Vladimir Putin. Ett av ämnena på dagordningen är respekten
för de mänskliga rättigheterna.
Sverige bör tala klarspråk och kritisera Rysslands agerande på detta område.
Kritiken bör vara tydlig, konkret och offentlig.
Det är angeläget att människorättsfrågorna ges hög prioritet vid mötet mellan
Sverige och Ryssland, särskilt mot bakgrund av de ambitioner som president
Medvedev gett uttryck för under det senaste året. Vid upprepade tillfällen
har han talat om behovet av att modernisera Ryssland, skapa en fungerande
rättsstat och avskaffa den legala nihilism som råder i landet idag.
Men trots det har inga konkreta åtgärder vidtagits för att komma till rätta
med ett av de mest centrala problemen i detta avseende: Rysslands
bristfälliga verkställande av Europadomstolens fällande domar rörande
människorättsbrott i Tjetjenien.
Ryssland har hittills fällts i mer än 120 Tjetjenienrelaterade fall. Brotten
har bland annat bestått av tortyr, utomrättsliga avrättningar och påtvingade
försvinnanden.
Ryssland är skyldigt att verkställa Europadomstolens domar. Dels genom att
betala utdömda skadestånd och vidta generella åtgärder som kan förhindra att
liknande övergrepp begås i framtiden. Dels genom att återuppta
brottsutredningar och ställa misstänkta förövare inför rätta i rysk domstol.
De ekonomiska skadestånden har som regel betalats ut. I övrigt har Ryssland
emellertid inte verkställt domarna. Trots att gärningsmännen i flera fall är
kända, har dessa – med ett enda undantag – inte ställts till svars, vilket
innebär att det alltjämt råder en närmast total straffrihet för de begångna
brotten. Därmed har Ryssland alltså inte heller fullgjort sitt åtagande
gentemot Europakonventionen.
Utöver oviljan att verkställa domarna har Ryssland även på andra sätt hindrat
Europadomstolens arbete, bland annat genom att vägra lämna ut centrala
handlingar ur de brottsutredningar som domstolen granskat.
Ett fullständigt verkställande av Europadomstolens domar skulle vara ett
viktigt steg på vägen mot en förbättrad människorättssituation i norra
Kaukasus. Det vore också en god indikator på att Medvedevs uttalanden om att
göra Ryssland till en fungerande rättsstat är seriöst menade.
Ett närbesläktat problem som vuxit på senare tid är de allt farligare
arbetsförhållandena för dem som verkar mot människorättsbrott. Detta gäller
särskilt just i norra Kaukasus.
Flera välkända människorättsförsvarare har mördats – mest uppmärksamhet väckte
mordet på Natalja Estemirova i juli 2009 – andra lever under ständigt hot på
grund av sitt arbete. De brottsutredningar som inletts har präglats av
ineffektivitet och problemet med straffrihet gäller alltså även för dessa
brott.
Sverige och andra EU-länder bör kritisera Ryssland och kräva åtgärder mot den
utbredda straffriheten, såväl för övergrepp i Tjetjenienkonflikten som för
de attacker som riktats mot människorättsförsvarare.
Men kritiken bör inte, som hittills, framföras bakom stängda dörrar och i vaga
ordalag utan istället offentligt och med hänvisning till konkreta fakta.
Utöver att konsekvent ta upp människorättsfrågor i sina samtal med Ryssland,
skulle länder som Sverige också kunna agera konkret till stöd för hotade
människorättsförsvarare som behöver fysiskt skydd. Det kan exempelvis ske i
form av evakueringshjälp eller genom att i akuta fall erbjuda en tillfällig
fristad på sin ambassad.
Vi är övertygade om att den ryska statsledningen lyssnar på kritik och
synpunkter utifrån. Det ligger i båda sidors intresse att Ryssland
integreras i ett gemensamt politiskt sammanhang i Europa. Men en sådan
integration kan inte komma till stånd om inte de mänskliga rättigheterna
respekteras.
Detta budskap bör vara centralt vid varje officiellt möte mellan Ryssland och
EU:s medlemsstater, så även vid de överläggningar som äger rum idag mellan
Fredrik Reinfeldt och Dmitrij Medvedev.
TANJA LOKSJINA
OLEG ORLOV
MARTIN UGGLA