Samtidigt som de internationella klimatförhandlingarna avslutas i Köpenhamn
antar Malmö stad idag en lokal energistrategi.
I denna föreslås ambitiösa mål för kommunen på energi- och klimatområdet.
Malmö siktar på att till 2030 vara helt oberoende av fossil energi och redan
till 2020 skall energikonsumtionen sänkas med 20 procent per capita och
andelen förnybar energi öka till minst 50 procent.
Malmö, som gärna visar upp sina satsningar på hållbar stadsutveckling, vill nu
visa framfötterna även på energiområdet. Det är bra. Men för att ställa om
energisystemet kommer det att krävas en tuff politik som tar helhetsgrepp
och inte väjer för målkonflikter.
Även om många pratar om det gröna Malmö så är stadens energisystem till
åtminstone två tredjedelar beroende av icke-förnybara energikällor idag. Den
exakta siffran beror på antaganden och beräkningssätt.
Stora poster i Malmös energiförbrukning är el, fjärrvärme och fordonsbränslen.
På inget av dessa områden ser vi idag en övertygande trend till omställning
mot förnybara energislag. Elförsörjningen är kopplad till ett regionalt
system där det visserligen sker satsningar på till exempel vindkraft vid
Lillgrund, men där det samtidigt görs stora fossilbränslebaserade
investeringar i exempelvis det gaseldade Öresundsverket.
Fjärrvärmen i Malmö är främst baserad på fossil gas och avfallsförbränning.
Ingen av dessa energikällor är helt förnybar, även om ett rent och sorterat
avfall – där de totala avfallsvolymerna är kraftigt reducerade – kan vara
ett acceptabelt inslag i en mera hållbar energimix.
Slutligen är transportsektorn nästan till 100 procent fossilenergiberoende.
Det innebär inte att Malmös energistrategi är dömd att misslyckas. En modig
plan är bra.
Men det gäller att förstå vidden av omställningen och att göra kloka
prioriteringar. På elsidan krävs innovativa lösningar för att öka den
regionala produktionen av el från förnybara källor, samtidigt som
efterfrågan på grön el stimuleras.
Fjärrvärme från spillenergi är klokt, men om denna baseras på fossil gas från
Öresundsverket finns här en målkonflikt som måste upp i dagen.
Transportfrågan kan svårligen lösas enbart med effektivare fordon och nya
bränslen. Biobränslen har en potential, men inte till priset av ohållbar
exploatering av miljö och människor i utvecklingsländer. Framtidens hållbara
transportsystem måste vara funktionellt, effektivt – och troligen helt
annorlunda.
Här har innovativa Malmö något att sätta tänderna i.
Oavsett tilltro eller misstro till substitut och teknisk utveckling, skall vi
komma ihåg att det ligger en stor – och dessutom relativt lättåtkomlig –
potential i det gamla enkla husmorsknepet: att snåla och spara.
Effektiviseringspotentialen i Malmös olika energisektorer har uppskattats till
mellan 20 och 40 procent. Att, exempelvis, satsa på att halvera den totala
energiförbrukningen till 2030 skulle inte bara vara smart; det är något som
borde ligga i linje med Malmös ambitioner att vara en modern och intressant
stad.
SABINA ANDRÉN