AKTUELLA FRÅGOR: Tvåspråkighet kan vara bra för vissa barn de som har sin framtid utstakad. För de flesta andra leder tvåspråkighet till ökat utanförskap. Det skriver författaren Inga-Lina Lindqvist och prästen Per-Ole Lindqvist i ett svar på gårdagens artikel i serien "Skolan och språket". Där hävdade forskare från Stockholm och Uppsala att tvåspråkighet kan vara nyckeln till framgång för barn.
Sydsvenskan 12 januari 2002
Visst har ni rätt, Monica Axelsson och Jarmo Lainio vid Centrum för tvåspråkighetsforskning vid Stockholms universitet samt Leena Huss vid Centrum för multietnisk forskning vid Uppsala universitet: tvåspråkighet kan bli nyckel till framgång för vissa barn. Det är ju därför svenska diplomater låter sina barn gå på franskspråkiga och engelskspråkiga skolor. En sådan utbildning lägger grunden till läckra jobb, stort inflytande och höga löner.
Men tvåspråkighet kan också låsa ute vissa barn från framgång. En sådan tvåspråkig utbildning lägger grunden till en framtid som marginaliserad, utslagen, trasproletär. Därför vore det en katastrof om vissa barn skulle bli undervisade på arabiska i Sverige. Monica Axelsson och Jarmo Lainio forskar kring tvåspråkighet. Tvåspråkighet är allmänt förekommande och mycket gammal.
Jag, Inga-Lina, växte upp med jiddisch, vitryska och ryska. Så är det för alla judar i Vitryssland. Så var det för oss på Sovjettiden. Likadant förhöll det sig i tsarens Ryssland. ' Jag, Per-Ole, är uppvuxen i norra Skåne. Jag och mina föräldrar och förfäder har lärt oss att tala både Göingemål och rikssvenska.
Våra barn växer upp i Jämtland. De lär sig både jamtska och rikssvenska, liksom våra grannar och deras förfäder alltid gjort. En del av våra bekanta talar både sydsamiska och rikssvenska. Leena Huss bedriver multietnisk forskning. Multietnisk betyder mångfolklig. Forskningen utgår från att varje folk har sin kultur. Inte heller det är något nytt i Sverige. Här har alltid funnits två kulturer: överklassens och underklassens.
Det enda som är nytt i Sverige är att vissa människor är förbjudna att arbeta och tvingade att ta emot bidrag. När människor söker sig till Sverige önskar de sig ett bättre liv än det de har lämnat. De vill arbeta, bli lyckliga och se sina barn växa upp i trygghet. Men när de kommer hit blir de inspärrade i en barack och förbjudna att lära sig språket som talas här. Det värsta är att deras öde avgörs av en osynlig nomenklatura som aldrig träffar dem och som låter dem leva i ovisshet i flera år.
Från 1970-talet fram till nu har nomenklaturan kunnat hålla sig själv vid liv. Staten har stöttat den med lön för tjänstemännens sysslor och med regler för invandringen. Men nu behöver migrationsapparaten en ideologisk förklädnad. Forskningen kring tvåspråkighet och mångfolklighet syftar till att rättfärdiggöra människoföraktet.
Det är inte första gången forskare i Uppsala träder in i statens tjänst. På 1930-talet mätte de skallar på kriminella, granskade judarnas näsor och fotograferade tattare. De var framgångsrika, så pass att de blev inbjudna att föreläsa i Frankrike. Deras forskning har gett bestående resultat.
Tvåspråkighet på Rosengård innebär att hälften av eleverna tillåts lämna grundskolan utan slutbetyg i kärnämnena svenska, engelska och matematik. Elisabet Carlén, tidigare skolchef i Malmö, har sagt att "de här eleverna har mycket olika bakgrund. Vissa saknar helt skolerfarenheter från sina hemländer, medan andra har gått flera år i skolan. Att de misslyckas här beror på att de inte hunnit lära sig svenska språket tillräckligt väl."
Nu förväntar man sig att politikerna satsar på mer svenska i skolan för att hjälpa dem som har svårt i skolan. Istället bestämmer sig politikerna att dessa barn skall undervisas på sina så kallade hemspråk. Agneta Eriksson, skolkommunalråd i Malmö, har förklarat att hemspråk är det språk som barn lyssnar på när deras mammor vyssar dem. Det låter mycket gulligt och omtänksamt. Men detta har ingenting med människors vardag att göra. Hemspråk är det språk som du använder när du söker jobb, fyller i blanketter och följer med i fullmäktigedebatten. I Sverige är det språket svenska.
Barnen på Rosengård behöver inte lära sig arabiska. Men deras föräldrar har rätt att arbeta. Bara på det viset kan vi få ett jämlikt och människovärdigt Malmö.
INGA-LINA LINDQVIST
PER-OLE LINDQVIST
En tidigare artikel i serien har publicerats den 11.1.