Under president Obamas ledning tycks nedrustningssträvandena i världen nu
kunna återupptas på allvar. Detta är mycket välkommet och nödvändigt.
En fråga som borde vara enkel och som skulle kunna kastas in i
förhandlingsleken redan nu gäller de taktiska kärnvapen som USA håller
utplacerade i några västeuropeiska stater, till exempel hos EU-medlemmarna
Tyskland, Belgien, Nederländerna och Italien. Dessa vapen är en rest från
kalla kriget. De fyller ingen militär funktion och är mest till besvär för
den amerikanska militären.
Det som förhindrar ett tillbakadragande av dessa vapen är främst en rädsla för
att den transatlantiska länken skall försvagas och att USA:s roll för
Europas säkerhet skall minska. Detta argument har bland annat framförts av
FOI-forskaren Fredrik Westerlund i Sydsvenskan (Aktuella frågor 9.9 och
24.9) .
Vi ifrågasätter den analysen. Det vore sorgligt om den transatlantiska länken
var beroende av dessa massförstörelsevapen. Det förefaller också uppenbart
att vad Europa gör – eller inte gör – i exempelvis Afghanistan är av
betydligt större vikt för den transatlantiska länken än bibehållandet av
dessa vapen.
Ett annat argument mot att dra tillbaka USA:s taktiska kärnvapen från Europa
är att Ryssland har tusentals taktiska kärnvapen kvar. Därmed går chansen
att förhandla bort dessa om intet, hävdas det.
Det är korrekt att Ryssland har mängder av taktiska kärnvapen och det finns
goda skäl att känna både avsky och rädsla för dessa. Till skillnad från
USA:s kärnvapen är dock Rysslands utplacerade i kärnvapenstaten själv och
inte spridda i icke-kärnvapenstater. Det är en principiellt viktig skillnad
eftersom USA och dess allierade i Nato har tillåtit sig att skapa en gråzon
som enligt vår mening utgör ett hot mot icke-spridningsfördraget, NPT.
I och med NPT-fördraget 1968 delades världen upp i kärnvapenstater och
icke-kärnvapenstater. För att på detta sätt förhindra spridning av vapnen
till allt fler tvingades kärnvapenstaterna också lova att förhandla om att
avskaffa sina vapen. USA:s ”utlåning” av kärnvapen till ett antal allierade
är inte förenlig med andemeningen i NPT.
USA:s atombomber förvaras på tyska flygvapenbaser och är i en krigssituation
tänkta att bäras av tyska stridsflygplan med tyska piloter – trots att
Tyskland är en icke-kärnvapenstat i relation till NPT.
Det är lätt att föreställa sig vilka reaktioner en kinesisk utplacering av
kärnvapen i Nordkorea skulle ha väckt. Självfallet utgör denna gråzon en
onödig konfrontationszon inom nedrustningsdiplomatin.
Obama måste omedelbart avsluta ”utlåningen” av USA:s kärnvapen till
icke-kärnvapenstater. Vapnen bör därefter dras tillbaka till det amerikanska
fastlandet. Ryssland bör parallellt pressas att dra sina vapen längre in i
det ryska fastlandet och att vidta andra förtroendeskapande initiativ.
Ryssland och USA skulle därefter kunna förhandla om ett permanent förbud mot
att ha taktiska kärnvapen inom Europa från Atlanten till Uralbergen.
Trenden i frågan pekar i rätt riktning. I veckan som gick tillkännagav det
näst största av regeringskoalitionspartierna i Nederländerna att de tycker
att Nederländerna självt bör be USA att dra tillbaka dessa vapen. Sveriges
regering bör uppmuntra sådana utspel i Europa.
ALEKSANDER GABELIC