Fredrik Westerlund, forskare vid Totalförsvarets forskninginstitut, FOI,
skriver på denna sida (9.9) att det är viktigt för Europas säkerhet att
USA:s kärnvapen stannar kvar i Europa. Hans argument är svåra att förstå och
skälet till att han skriver artikeln likaså.
Antalet amerikanska kärnvapen i Natoländerna har minskat under senare år, från
drygt 500 till ungefär 200. Det exakta antalet är hemligt.
Kärnvapnen har helt dragits bort från Storbritannien och minskats i Tyskland
utan att skälen angetts. Bomber finns nu i Nederländerna, Belgien, Tyskland,
Italien och Turkiet. De utgörs av olika varianter av de gamla B-61, ”gravity
bombs”, avsedda att släppas från flygplan.
Militärer inom Nato framhåller att dessa kärnvapen saknar militär användbarhet.
Vilken betydelse har då dessa reliker från det kalla kriget? Westerlund menar
att de skall ses som en garanti för att USA skall involveras i en framtida
konflikt mellan de europeiska Natoländerna och Ryssland.
Hur då? Dessa kärnvapen kan inte användas av de länder där de förvaras utan
enbart av USA, som behållit koderna. Om nu USA beslutat sig för att inte
ställa upp till Europas försvar mot Ryssland så spelar dessa kärnvapen ingen
som helst roll.
Vid Natos grupp för massförstörelsevapen vid högkvarteret i Bryssel har man
alltid motiverat placeringen av dessa vapen med begreppet ”burden sharing”,
delad börda. De länder inom Nato som ställer upp på organisationens
kärnvapendoktrin accepterar att kärnvapnen förvaras i landet som ett slags
”pant” på att man tar ansvar för kärnvapenstrategin.
Detta har symbolisk betydelse. Utplaceringen av vapnen strider mot
icke-spridningsavtalet som innebär att kärnvapen inte får utplaceras i andra
länder. Den internationella domstolen i Haag har också uttalat att hot om
användning av kärnvapen strider mot internationell och humanitär rätt. Natos
kärnvapendoktrin innebär att man hotar att använda kärnvapnen, även mot en
fiende som inte själv tagit till, eller ens förfogar över, kärnvapen.
Man kan alltså tolka burden sharing som guilt sharing, delad skuld, man
ställer helt enkelt upp på Natos krav på att bryta mot internationella avtal
och lagar. Detta är den symboliska betydelsen, och den skall inte
underskattas. Kärnvapnen är impopulära i de flesta Natoländer att döma av
opinionsmätningar.
Frankrike är det enda tydliga undantaget. I Belgien har parlamentet två gånger
krävt att regeringen skall framföra till Nato att kärnvapnen skall bort.
Regeringen har inte följt parlamentets beslut med hänvisning till att man är
värdland för Natohögkvarteret.
I Nederländernas parlament har en liknande resolution fått stöd av
majoriteten. I det tyska parlamentet är stämningen likadan, och själva
utrikesministern har krävt att kärnvapnen skall bort.
Westerlund har rätt i att de folkvalda regeringarna inte krävt att kärnvapnen
skall bort, men orsaken är att sammanhållningen i Nato är viktigare än
hänsynen till folkopinionen.
Inom ett år skall Nato ha arbetat fram en ny strategi, även beträffande
kärnvapen. Flera höga Natomilitärer vi talat med säger att det inte är
självklart att Nato skall behålla sin kärnvapendoktrin.
Det finns inga strategiska situationer då Nato har anledning att hota med
kärnvapen, förutom vid ett stort upplagt anfall från Ryssland. I den
situationen ligger beslutet om kärnvapenanvändning i alla fall hos USA, inte
i Nato.
Kärnvapnens tid är snart förbi. Det gäller att bli av med dem innan de sprider
sig till ännu fler länder och blir svårare att avskaffa. Det anser både
Henry Kissinger, Barack Obama och ett stort antal andra statsmän.
En symbol som visar att vi är på väg i rätt riktning skulle då vara att USA
tar bort sina meningslösa kärnvapen från Europa.
GUNNAR WESTBERG