När barnen i Aqualaar, en by i nordöstra Kenya, kommer till skolan klockan fem
på morgonen väntar redan deras lärare, Ibrahim Hussein, 18 år.
Skolan är en sandig markbit under ett akacieträd och svarta tavlan hänger ner
från trädets grenar. Skolbänkar och stolar saknas och de cirka 30 barnen
deltar i lektionen genom att skriva siffror med pinnar i sanden.
Anledningen till att skolan börjar före gryningen är att barnen börjar jobba
klockan åtta; pojkarna vaktar getter, flickorna hämtar vatten från en källa
som ligger en hel mil bort. Klockan fem på eftermiddagen kommer de sedan
tillbaka till skolan för ytterligare två timmars lektion.
Barnen i Aqualaar är trots allt lyckligt lottade. När deras föräldrar inte
fick stöd från myndigheterna tog de saken i egna händer. De betalar läraren,
som har gymnasieutbildning, en liten summa och ser sedan till att barnen
verkligen går på lektionerna.
Naturligtvis är det hårt, men enligt föräldrarna ger skolan barnen möjlighet
att få ett bättre liv än vad de själva haft.
Om bara myndigheter världen över kunde visa samma beslutsamhet som föräldrarna
i Aqualaar.
Trots att världens ledare – genom millenniemålen – lovat att alla barn skall
få gå i skolan år 2015 lever de inte upp till sitt åtagande. Med mindre än
fem år kvar till 2015 står fortfarande 72 miljoner barn runt om i världen
utanför skolsystemet.
Miljontals av de barn som börjar skolan går aldrig färdigt och bland dem som
avslutar sin skolgång uppvisar många bristande baskunskaper – ett bevis på
hur lite resurser som satsats på deras utbildning.
Naturligtvis finns det även goda nyheter men minsta barn vet att ett löfte är
ett löfte. Enligt beräkningar gjorda av FN-organet Unesco kommer 56 miljoner
barn att stå utanför skolan fortfarande år 2015.
Att vända den trenden borde stå högst upp på den politiska agendan och
politikerna i utvecklingsländerna måste ta initiativet och fatta beslut som
säkrar att utbildningssatsningarna når ut till de mest missgynnade barnen i
deras respektive länder.
Det är dock inte bara regeringar i utvecklingsländer som måste höja ribban –
även givarländerna måste leverera på sina löften till världens skolbarn.
Finanskrisen riskerar att förvärra situationen ytterligare.Om alla barn skall
få grundläggande utbildning krävs nämligen satsningar på ytterligare 16
miljarder dollar årligen, från och med nu och fram till 2015.
Mot denna bakgrund är det mycket beklagligt att det finns signaler om att
Sverige kommer att skära ned biståndet för grundläggande utbildning – efter
att det stått still i flera år.
Det är också högst anmärkningsvärt att den ökning av den svenska
biståndsvolymen vi sett under de senaste åren inte avspeglas i
utbildningssatsningarna.
Detta trots att vi vet att kunskap och utbildning är basen för all långsiktigt
hållbar utveckling.Dessutom ligger Sverige, jämfört med andra stora givare,
proportionellt sett lägre vad gäller satsningar på utbildning.
Jämför man med satsningarna på sjukvård är skillnaderna slående; på dessa
områden har globala fonder för exempelvis aids och vaccinering stått i
centrum för den politiska uppmärksamheten och därmed dragit till sig ökad
finansiering.
Det var tänkt att det så kallade Fast Track-initiativet, ett globalt ramverk
som drivs av Världsbanken, skulle spela en liknande roll för utbildningen,
men resultaten har låtit vänta på sig. Låga finansieringsnivåer och långa
handläggningstider har lett till att vissa länder fått vänta på utlovat stöd
i flera år.
Det finns naturligtvis många hinder på vägen mot målet om utbildning för alla
– brist på skolor och lärare, inrotade fördomar, diskriminering av flickor,
fattigdom och bristfällig undervisning. Dessa hinder kan dock undanröjas
genom riktat bistånd till de minst gynnade och med en politik som lockar
till sig, utbildar och håller kvar dugliga lärare.
Bra skolor är ett kraftfullt vapen i kampen mot fattigdom, sociala fördomar
och extremism. Det är också en god investering i ekonomisk tillväxt, ökat
välstånd och säkerhet.
Myndigheterna måste därför placera utbildningen där den hör hemma – i hjärtat
av den politiska agendan.
KEVIN WATKINS
GÖREL THURDIN
JAKOB SIMONSEN