Sverigedemokraterna framhåller våld och brottslighet i invandrartäta städer som bevis på integrationens misslyckande och göder främlingsfientliga krafter.
I den senaste partiledardebatten talade SD-ledaren Jimmie Åkesson än en gång om kopplingen mellan invandrare och brottslighet. Han har gjort sig känd för att måla upp en bild av Sverige där kriminaliteten härjar fritt, med Malmö och Rosengård som brottslighetens epicentrum.
Rädsla och fördomar har gett Sverige och omvärlden en skev bild av mångfald och en felaktig koppling mellan invandrare och brottslighet. Enligt en rapport från Sydsvenska industri– och handelskammaren hänger brottslighet inte samman med invandrartäthet, inte med antal muslimer, kristna eller hinduer utan med storlek på staden.
Malmö placerar sig som trea på listan över högst antal anmälda brott per invånare, men Malmö är också Sveriges tredje största stad. I enlighet med storleksordningens betydelse toppar Stockholm och Göteborg samma lista, ändå kallas Göteborg sällan gangsterstad.
Att inte säga ifrån är en aktiv handling. Att låta Åkesson och likasinnade stå oemotsagda i mångfaldsdebatten är att stödja främlingsfientligheten. Vi från Grön ungdom, Liberala ungdomsförbundet, Moderata ungdomsförbundet, Centerpartiets ungdomsförbund och
Kristdemokraternas ungdomsförbund accepterar inte att rasistiska åsikter och fördomar står oemotsagda. Vi vill se ett Sverige där politiker, media och alla landets invånare vågar prata om och arbeta aktivt för ett samhälle fritt från alla typer av förtryck och främlingsfientlighet.
Häromveckan skrev Jimmie Åkesson en artikel på SVT Debatt om nationaldagsfirande och stoltheten i att vara svensk. Han skrev:
"Det är min förhoppning att nationaldagsfirandet i fortsättningen ska kunna bli ett firande för hela Sverige."
Men i Åkessons snäva syn på svenskhet räknas en stor del av Sverige bort.
Svenskhet à la Jimmie Åkesson är att bära folkdräkt, vifta med blågula flaggor och sjunga det som brukar kallas Sveriges nationalsång. För Åkesson och hans likasinnade är nationaldagen en dag då banderoller med nationalistisk propaganda blandas med främlingsfientliga slagord och svenska flaggor.
Men nationaldagen är inte ultranationalisternas, utan hela Sveriges dag. Nationaldagen borde handla om att fira allt positivt med Sverige och hylla alla värdefulla krafter som utvecklar och förbättrar vårt samhälle. Dit hör alla medborgare, invånare och människor som på något sätt är del av vårt samhälle. För att fira det som verkligen är hela Sverige valde vi att den 6 juni, på Sveriges nationaldag, höja våra röster och manifestera för Sveriges mångfald:
Ett hundratal personer samlades på Möllevångstorget i centrala Malmö för att visa upp och hylla en mångfald av kultur, etnicitet, sexualitet, funktionalitet, tankar och åsikter som berikar och stärker vårt land.
I partiledardebatten beskrev Jimmie Åkesson det moderna Sverige som splittrat, segregerat och sammanfallande. Detta är långt ifrån verkligheten. Sverige är ett land fullt av olika perspektiv som utvecklar och ger nya möjligheter. Liksom pusselbitar som tillsammans skapar en bild, bildar mångfalden en helhet av landets alla bitar och delar.
Den starkaste utvecklingskraften skapas i samhällen med mångfald i idéer, kunskap, kulturer och bakgrund. Det är detta som är det moderna Sverige.
Det är nu upp till oss att sprida sanningen om mångfalden. För att vända trenden i samhällsdebatten och få ett Sverige fritt från förtryck och främlingsfientlighet måste vi våga säga ifrån. Politiker måste ta debatten med främlingsfientliga partier, media måste ge en mer allsidig rapportering och alla måste vi höja våra röster mot förtrycket. Förändring sker inte genom att sitta still och hålla tyst. Vill vi ha ett öppet, rättvist Sverige måste vi våga ta debatten och kämpa för det.
Kitty Ehn, språkrör Grön ungdom Syd
Noria Manouchi, ordförande Muf Malmö
Anton Grahm, ordförande Luf Skåne
Jonny Cato Hansson, ordförande Cuf Skåne
Alex Harrison, ordförande KDU Skåne
Tisdag 26 juni 2012