Kommunstyrelsen i Vellinge försöker stoppa det boende för ensamkommande
flyktingbarn som Attendo Care planerar öppna på uppdrag av Malmö stad.
Anledningen är att Vellinge kommun inte tar emot flyktingar eller
ensamkommande flyktingbarn, och då vill man inte heller ordna med insatser
för de barn Malmö tagit emot. Jag blir bedrövad och upprörd över Vellinge
kommuns uttalanden och särskilt kommunstyrelsens ordförande Lars-Ingvar
Ljungman (M).
Idag finns inte tillräckligt med kommuner som bereder plats för ensamkommande
flyktingbarn. Till Vellinge kommun är inga flyktingar välkomna.
Alla kommuner i Sverige måste tillsammans ta ansvar för de människor som flyr
för sina liv till vårt land. Det skall inte behöva vara så att vissa
kommuner tar emot så många att integration, omhändertagande och
arbetsplatsberedande blir en övermäktig uppgift, bara för att andra kommuner
inte tar emot några flyktingar alls.
Det är osolidariskt, framför allt mot nödställda människor från andra länder,
men också mot andra kommuner i Sverige. Vi måste tillsammans av humanitära
skäl vara öppna mot människor i svår nöd.
Lars-Ingvar Ljungmans uttalanden riskerar att underblåsa en främlingsfientlig
syn på de barn som tvingas fly hit. I Ekot igår sade Ljungman att barnen
kommer från ”länder där situationen är helt annorlunda, och vi vet inte vad
de har för känslomässigt bagage med sig när de kommer hit.”
Nej, det vet vi inte. Men vi kan ana.
Vi kan nog tänka oss in i situationen att fly från krig, misär, brott och
fattigdom och hur detta påverkar ett barn. Vi kan nog förstå att de barn som
kommer hit får en välbehövlig fristad och får en chans till att få vara just
barn.
Uttalandet visar på behovet av att fler kommuner visar solidaritet och tar en
del i vår moraliska skyldighet att hjälpa utsatta, inte minst utsatta barn.
Det är just för att dessa barn har ett traumatiskt bagage med sig som de
behöver vår hjälp.
Undersökningar visar dock att de flesta barn och unga som söker asyl med
relativt lättordnade insatser kan komma tillrätta och få ett liv som vilken
annan ungdom som helst som bor i Sverige. Även om många barn kommer från
svåra förhållanden – krig och misär drabbar alltid barnen hårdast – är
barnen och ungdomarna som kommer hit oftast inte så svårt traumatiserade att
det krävs omedelbar familjehemsplacering och stora sociala insatser. Tvärtom
är behoven hos den stora merparten av dessa barn är fullt möjliga att fylla
genom en plats på ett gruppboende samt det normala sociala skyddsnät som
tillkommer varje ungdom. Det handlar i regel inte om behov av en normal
skolgång, vanlig sjukvård, visad medmänsklighet samt ett tryggt och bra
boende.
Jag är övertygad om att det finns många människor, organisationer och företag
i Vellinge och övriga Skåne som tycker det är angeläget att visa på
medmänsklighet mot ensamkommande flyktingbarn. Att hänvisa till att det är
annorlunda där barnen kommer ifrån eller att barnen har en svår bakgrund är
inte skäl för att neka ensamkommande flyktingbarn att komma – tvärtom. Det
är min och Kristdemokraternas övertygelse att politiken måste bygga på
solidaritet mot människor i behov, det är det enda sättet att bygga ett
hållbart samhälle som människor vill leva i.
OTTO VON ARNOLD