Proffstyckarna har på nytt attackerat Kristdemokraterna, vårdnadsbidraget och
hemmaföräldrarna.
Snart påstår man att vårdnadsbidraget är roten till allt ont. Den
uppfattningen kan man få efter att ha läst Sydsvenskans huvudledare med
rubriken ”Gå inte i KD-fällan” (8.1).
Vi hävdar med övertygelse att den misslyckade integrationen i Sverige beror på
mångårig felaktig socialdemokratisk politik och inte på vårdnadsbidraget. Vi
hävdar även att vårdnadsbidraget ger ökad trygghet utan att för den skull
behöva försvåra språkutvecklingen.
För många barn är förskolan en bra omsorgsform – men inte för alla. Många
småbarn mår inte bra i förskolan och behöver annan form av barnomsorg.
Vårdnadsbidraget har kommit till för att ge större valfrihet, för att vara
ett komplement till förskolan – inte en ersättning.
Barnomsorgen skall organiseras med flexibilitet och utifrån barnets bästa.
Samhället skall erbjuda föräldrarna valmöjligheter och inte påtvinga dem en
viss uppfattning.
Psykisk ohälsa hos barn och unga kan oftast relateras till störningar under de
första levnadsåren. Vad alla barn behöver för att utvecklas till trygga
vuxna är kärlek, närhet och bekräftelse. Föräldrarna är de som bäst
tillfredsställer dessa behov.
I Sverige har man tyvärr gjort socialistisk barnuppfostran till allmängiltig
sanning om vad som är bäst för barnet och föräldrarna har hittills fått
finna sig i vad överheten bestämt.
Stater med totalitära tendenser har försökt styra barnuppfostran genom att
motsätta sig alternativa former, därför är det närmast genant när
Sydsvenskan attackerar den utökade valfrihet som Kristdemokraterna har
introducerat i Sverige för familjer med barn under tre år.
Det kan aldrig vara en fälla att få mer tid med sina barn. De positiva
effekterna av vårdnadsbidraget överträffar vida eventuella negativa
verkningar, alla illvilliga tolkningar till trots.
YVONNE JÖNSSON