Riksdagsledamoten Cecilia Wigström (FP) kritiserar på Aktuella frågor (29.12)
Region Skånes beslut att möjliggöra för medborgare att föra in önskemål
kring behandlingen i livets slutskede i patientjournalen. Det kan handla om
uppgifter om anhöriga som skall kallas in vid livshotande tillstånd,
inställningen till organdonation eller livsuppehållande behandling. Beslutet
togs i politisk enighet.
Vi välkomnar en diskussion om hur människor skall kunna få en värdig död.
Trots att döden är en del av livet är den frånvarande i samhällsdebatten.
Vår utgångspunkt är att den enskildes inflytande över den allra sista tiden
i livet skall öka.
De önskemål som skrivs in i journalen är inte juridiskt bindande, utan
synpunkter som läkaren skall ta i beaktande. Exempelvis kommer den enskildes
synpunkter att vara en av flera parametrar som läkaren tar i beaktande vid
det så kallade brytpunktssamtalet, när vården övergår från att bota till att
lindra.
Beslutet handlar således inte om att införa aktiv dödshjälp bakvägen. Frågan
om aktiv dödshjälp äger Cecilia Wigström själv i egenskap av lagstiftare i
Sveriges riksdag.
Beslutet att införa ett livsslutsdirektiv i patientjournalen utgår från den
verklighet där människor redan idag bär med sig donationskort i plånboken
eller förvarar livsslutsdirektiv i byrålådan. Att göra det möjligt att föra
in önskemål i journalen ligger i linje med det som den statliga kommittén
för vård i livets slutskede föreslog 2005.
Svenska läkaresällskapets delegation för medicinsk etik rekommenderar idag
läkare att följa en patients önskan när det gäller livsuppehållande
behandling. Gäller det en patient som ligger i respirator är det tillåtet
att söva patienten och sedan stänga av respiratorn.
Är patienten inte i ett tillstånd där det är möjligt att ta beslutet själv
skall livstestamentet följas eller läkaren samråda med anhöriga om
patientens inställning.
Till skillnad från Cecilia Wigström ser vi inte beslutet som ett sätt att
kontrollera döendet. Det är frivilligt att föra in uppgifter i journalen och
följaktligen är det ingen som tvingas att ta ställning till hur man vill ha
det när man skall dö.
Många människor har önskemål om hur de vill ha det i livets slutskede.
Istället för att information ligger i byrålådan kommer den genom vårt beslut
att finnas tillgänglig i journalen.
Det ökar möjligheten för vårdpersonal att förverkliga en persons vilja om
insatser i livets slutskede.
MATS PERSSON
CARL-JOHAN SONESSON