Att den svenska sjukvårds-kolossen skapar frustration hos personalen och krånglar till det för patienterna är allmänt känt. Dagligen beskrivs den bristande tillgängligheten, vårdköerna, de missnöjda patienterna men även eventuella tillkortakommanden hos den luttrade sjukvårdspersonalen.
De flesta känner även till att problemen i vården grundar sig i prestigefyllda, oföränderliga strukturer med ineffektiva processer. Att den svenska sjukvården fortfarande håller hög kvalitet, ja att den överhuvudtaget fungerar, beror många gånger på den välutbildade och kunniga personalens lojalitet. En lojalitet som bland annat bottnar i att det finns för få alternativ på arbetsmarknaden. Frågan är hur länge de plikttrogna landstingsarbetare som håller vår sjuka vård under armarna står ut?
Det är ingen tvekan om att dagens tungrodda sjukvårdssystem står inför en kolossal utmaning. Höga sjukskrivningstal, vårdköer, åldrande befolkning, och högt skattetryck är exempel på faktorer som kräver att sjukvården reformeras. Att då driva en ideologi som befäster nuvarande strukturer inom sjukvården skapar en falsk trygghet. Stopplagar och liknande regleringar kommer inte leda till att sjukvården blir bättre i Sverige. Däremot är risken stor att vi förlorar de skapande krafter som skulle kunna bidra med innovationer när vi formar framtidens sjukvårdssystem.
Nästa generation välutbildade läkare, sjuksköterskor och läkarsekreterare kommer i ännu högre grad att vilja arbeta där de ser de bästa möjligheterna till personlig utveckling. De som inser sitt värde kommer att söka anställning hos de arbetsgivare som är bäst på att visa uppskattning. Bristen på alternativa arbetsgivare skapar en statisk sjukvårdsmarknad där risken är stor att de som har ambitioner och visioner tröttnar och väljer en annan yrkesbana eller flyttar utom-lands.
I den globaliserade världen krymper avstånd och anställningsvillkor blir transparenta. Svensk sjukvårdspersonal är en attraktiv exportvara i Storbritannien, Norge och andra länder. Redan idag opererar svenska läkare höfter i Storbritannien, de granskar röntgenbilder för ett spanskt vårdföretag och svenskutbildade läkarsekreterare skriver journalanteckningar för ett företag med säte i USA. Man kan tycka att utflödet av kompetens fortfarande är marginellt, men det kan tillta snabbare än någon anar. Det vore katastrof om den svenska sjukvården skulle åderlåtas på kompetent personal på grund av att en politisk ideologi får lov att drivas in absurdum.
Att ha en dominerande arbetsgivare som inte utsätts för konkurrens gynnar varken patienter eller personal inom sjukvården. Alla resurser som finns tillgängliga måste mobiliseras om vi skall klara av de utmaningar som ligger framför oss. Därför måste vi börja lyssna på de som är yrkesverksamma i sjukvården. De som har det politiska ansvaret måste börja tänka i nya banor och ta varje tillfälle i akt att försöka riva de förödande strukturer som härskar.
Odla inte ett monolitiskt vårdlandskap. Skapa jämlika förutsättningar för privata och offentligt finansierade vårdgivare. Det som skall avgöra är kvaliteten och effektiviteten i produktionen, inte om det står landsting eller AB på fastigheten.
Vårt land behöver fler aktörer som sporrar varandra till att vidareutveckla svensk sjukvård. Vi behöver fler arbetsgivare som kan erbjuda arbeten till dem som vill vara verksamma i en organisation där man har möjligheten att påverka och belönas för sin skaparkraft. Först när vi har en flora av olika sjukvårdsproducenter, offentligt och privat finansierade, kan vi behålla och vidareutveckla den kunskap som krävs för att möjliggöra framtidens sjukvård. Stoppa inte innovatörerna i sjukvården.
Ingemar Helgesson
Tidigare artiklar i serien har publicerats 11.6, 13.6, 14.6, 15,6 och 18.6.
100% är glada
0% är likgiltiga