"Skola utan ljuspunkter"

I sin iver att framstå som det skolpolitiskt ledande partiet i den borgerliga alliansen avlägsnar folkpartiet sig helt och hållet från sitt eget progressiva och frisinnade förflutna och iklär sig en skrud till höger om moderata samlingspartiet. Fridtjuv Berg, Elin Wägner och Gunnar Helén tycks inte längre ha någon plats i folkpartiets historieskrivning.

Det senaste exemplet är fd major Jan Björklunds uttalande om att gymnasielärarna skall samarbeta med Säpo och rapportera om elevernas inställning till religion. Förutom att vara folkpartiets förste vice ordförande och partiets skoltalesman så leder han den borgerliga alliansens arbetsgrupp för utbildning.

Den borgerliga alliansens språkrör menar tydligen på fullt allvar att vi i Sverige skall införa åsiktsregistrering inom gymnasieskolan. Man kan stilla undra vad de borgerliga badtunnevännerna säger.

Det är viktigt att skolan på olika sätt utgör en mötesplats för barn och ungdomar med olika erfarenhet och bakgrund. Det handlar om att respektfullt möta dessa och naturligtvis kräva att själv mötas med respekt. Det folkpartistiska förslaget om åsiktsregistrering talar om något helt annat.

Lärare skall fungera som Säpos förlängda arm i terroristbekämpningen och i praktiken rapportera när eleverna uttrycker för radikala islamistiska åsikter. Vilka för folkpartiet obehagliga och hotfulla åsikter står på tur?

Tyvärr är det inte bara det nära nog patetiska förslaget om åsiktsregistrering som står på folkpartiets skolpolitiska agenda.

Folkpartiets bild av skolan är minst sagt svart och praktiskt taget inga ljuspunkter finns. I denna folkpartistiska verklighet säger sig partiet vilja värna om de svagaste eleverna genom att förorda hårdare straff för skolk, öka läxläsningen och antalet prov och införa betyg redan i de tidigaste skolåren.

Att Lars Leijonborg och Jan Björklund talar om behovet av att ”tidigt upptäcka problem” och att de därför lägger stor vikt ”vid lågstadiets utformning och förutsättningar” är intressant. Folkpartiet har ju i den nu gällande läroplanen avskaffat stadierna. Vill man införa dem på nytt eller har man redan glömt vad man beslutat om?

Idag är det sponsring, konkurrensutsättning och val av skola som är de andra nyckelorden i den borgerliga skolpolitik för vilken folkpartiet vill ta på sig huvudansvaret. I det allt brutalare marknadsekonomiska samhället där konkurrens är honnörsordet och där tal om samarbete och solidaritet är bannlyst passar naturligtvis den straff- och kommandopedagogik som folkpartiet förordar.

Skolan i Sverige och i andra länder brottas med stora problem. De stora resursneddragningarna inom skola och socialtjänst och det allt hårdare samhällsklimatet slår hårt mot skolan. De växande klassklyftorna i det svenska samhäller återspeg-las också i skolan. Jag som väns-terpartist tror inte på några enkla lösningar och framför allt inte på ett återtåg till den gårdagens plugg- och disciplinskola som folkpartiet idag förespråkar.

Nyfikenheten för omvärlden, glädjen i att erövra kunskap och använda den för att påverka sin egen omvärld måste erövras och återerövras i samhället och i skolan. Den kritiska granskningen av den värld vi lever i måste få en större plats inte bara i skolans vardag utan också utanför skolans väggar. Kampen mot rasism och mot kvinnoförtryck måste liksom kampen för solidaritet och jämlikhet också föras i skola och förskola.

När vänsterpartiet i riksdagen och i kommunerna slåss för en socialt rättfärdig skolpolitik tillhör dessvärre folkpartiet ofta huvudmotståndarna. Det är något av folkpartiets slutliga uppbrott från sitt frisinnade förflutna som markeras när man säger sig värna om de svagpresterande och att man vill minska klassklyftorna i samhället genom en skolpolitik vars förtecken snarare leder till att förstärka klyftorna inom skolväsendet.

Dessutom menar de tydligen att åsiktsregistrering är en lämplig metod att skapa ett klimat av tillit ute i landets gymnasieskolor. Är folkpartiets skolpolitik lika med den borgerliga alliansens då vet Sveriges lärare, elever och föräldrar vad de har att vänta sig.

LENNART GUSTAVSSON