"Tredje juridiskt kön bör införas"

Inte sällan förlöjligas transpersoner och inte sällan avfärdas debatten om transpersoners rättigheter som perifer eller bisarr.

Så skedde också när ett förslag om att införa ett tredje juridiskt kön lades fram vid Vänsterpartiets kongress tidigare i år.

Vi har för egen del inga problem med en debatt för eller emot förslaget som sådant, men den brist på respekt som i mediekommentarer och på bloggar visades för de människor som berörs av förslaget var bortom all anständighet. Det människor tillåter sig att uttrycka om transpersoner skulle utan tvekan kvalificera som hets mot folkgrupp om det rört sig om en etnisk minoritet.

Transpersoner lever i stor utsatthet i Sverige. Det är dessutom en grupp som ofta osynliggörs när frågor om diskriminering och mänskliga rättigheter debatteras. Ingen heltäckande kartläggning finns av hur vanligt det är att som transperson bli utsatt för kränkningar, diskriminering och våld, men de undersökningar som gjorts tyder på att det är en mycket vanlig erfarenhet.

Det finns inte en lösning på de olika problem transpersoner lever med. Eftersom det inte handlar om en homogen grupp behövs flera förändringar och förbättringar av lagstiftning, praxis inom sjukvården, bemötande hos myndigheter, skola och arbetsliv.

För transsexuella som vill genomgå ett fullständigt könsbyte är en av de mest angelägna åtgärderna att ändra lagen om villkor för könsbyte. Idag tvingas den som vill genomgå en könsbytesoperation att sterilisera sig. Den som är gift måste dessutom skilja sig från sin partner för att få fullfölja behandlingen. Båda dessa villkor är djupt kränkande och det är omöjligt att föreställa sig att någon annan grupp människor skulle behandlas på det sättet i det svenska samhället.

För unga transsexuella saknas idag möjlighet att få genomgå ett könsbyte före 18 års ålder. Också den bestämmelsen bör ändras och ersättas med en individuell medicinsk bedömning. Många transpersoner är fullt klara över sin könsidentitet redan i barndomen, och att tvingas genomgå puberteten och invänta 18-årsdagen orsakar onödigt lidande. En översyn av såväl lagen som praxis i behandlingen och vården av transsexuella skulle göra stor skillnad för de berörda. En sådan översyn bör genomföras snarast.

Men alla i gruppen transpersoner vill eller kan inte genomgå ett medicinskt könsbyte. I gruppen ryms också transvestiter som alltid eller ibland klär sig på ett könsöverskridande sätt, och där ryms personer som i olika grad känner sig obekväma med den stereotypa könsindelningen. De känner sig varken som kvinnor eller män – eller så känner de sig som bådadera. För många transpersoner innebär vardagen att ständigt mötas av oförståelse, trakasserier och hot. Ett ständigt ifrågasättande och förklarande sker då namn och könsidentitet i ID-handlingen inte stämmer överens med den person omgivningen ser framför sig.

Fördomar och normer går inte att lagstifta bort, men lagstiftning kan bidra till att skynda på en förändring och underlätta för enskilda människor. Det är uppenbart att hetslagstiftningen, liksom hatbrottslagstiftningen, också bör omfatta transpersoner.

Vi anser också att ett tredje juridiskt kön bör införas i lagstiftningen – ett kön som den som inte kan eller vill definiera sig som man eller kvinna kan registrera sig som. Det skulle innebära en stor lättnad för den minoritet som idag känner sig intvingade i en könskategori de inte kan identifiera sig med. Förhoppningsvis skulle lagen, och den process som föregår lagstiftningen, också bidra till att öka kunskapen om och synligheten hos människor med könsöverskridande identitet.

Förutom transpersoner berör möjligheten att registrera ett tredje kön också de barn som föds med oklar biologisk könsidentitet, så kallade intersexuella. Det rör sig om cirka ett barn på 1 500–2 000 födslar. Inte heller detta är en homogen grupp – orsaker, behandling och den egna upplevelsen varierar. En lagändring skulle öppna för möjligheten att registrera dessa barn som ett tredje kön under den första tiden, liksom möjligheten att välja den beteckningen senare i livet.

Exakt hur en lagstiftning om ett tredje kön skall utformas och hur den skall tillämpas måste naturligtvis utredas och förankras med berörda grupper. Men det finns också erfarenheter att hämta från annat håll. Sverige är ingalunda i framkant i den här frågan.

I Nepal och Sydafrika finns idag ett tredje kön som är juridiskt jämställt med man och kvinna i folkbokföringen. I Indien och Australien pågår arbete för att genomföra motsvarande ändring av lagstiftningen. Det är hög tid att också Sverige utreder möjligheten för människor att välja att registrera sig som något annat än kvinna eller man – ett tredje kön, som avspeglar den egna könsidentiteten.

Josefin Brink

Hans Linde