Den kraftiga nederbörden har orsakat svåra skador i Skåne. Riksdagen bör
införa ett krav på kommunala klimat- och sårbarhetsplaner. Samtidigt som
kommuner förbereder sig för klimatförändringar som inte kan förhindras är
det oerhört viktigt att också minska klimatpåverkan rejält, skriver
miljöpartisterna Karin Svensson-Smith och Karolina Skog.
De senaste veckornas regn i Skåne har vållat stora skador för villaägare,
lantbrukare och många andra. I takt med försöken att torka upp och
återställa kommer frågan om vart räkningen skall skickas. Ett vanligt svar
från kommunen till innehavare av översvämmade källare är att de får göra upp
saken med sitt försäkringsbolag.
Försäkringsbolagen kan med fog hävda att de skador som uppstår på grund av
ihållande regn knappast är oförutsedda händelser, vilket är vad försäkringar
vanligtvis täcker. För de översvämningsskador som skedde i Staffanstorp
regnsommaren 2006 har försäkringsbolagen skickat en räkning till kommunen
som inte dimensionerat VA-systemen korrekt. Kommunen vill inte betala och
hoppas på att staten via Myndigheten för samhällsskydd och beredskap skall
ge bidrag för åtgärder.
Räkningar och ansvar bollas runt. Det måste bli slut på denna sandlådepolitik
där alla skyller på alla och ingen vill ta ansvar för att genomföra det som
behövs för att minska konsekvenserna av de klimatförändringar vi inte kan
förhindra.
Skånes förre landshövding Bengt Holgersson ledde den klimat- och
sårbarhetsutredning som avslutade sitt arbete för tre år sedan. Där
konstateras att Sverige kommer att påverkas kraftigt av ett förändrat
klimat. Säkerheten i denna slutsats bedömdes vara tillräcklig för att
påbörja långtgående åtgärder för anpassning av det svenska samhället. När
regeringen utformade sin klimatproposition valde den, trots stor uppslutning
från remissinstanserna, att frångå merparten av de förslag till
anpassningsåtgärder som utredningen hade lagt.
Totalt riskerar hus för 10-tals miljarder kronor att förstöras om inga
åtgärder vidtas. Vattenkvaliteten i sjöar och vattendrag kommer att
försämras och hota tillgången på dricksvatten. Vi nordbor kommer dock mycket
lindrigt undan jämfört med de umbäranden som redan drabbar befolkningen på
sydligare breddgrader. Det krävs kraftfulla politiska beslut för att möta
hoten. Vi behöver inte stå handfallna.
Branschorganisationen Svenskt Vatten påtalar behovet av att minska andelen
hårdgjord yta i kommunerna. Förbättrad infiltrationsförmåga förebygger
översvämningar. En bil står stilla i genomsnitt 96 procent av sin
levnadstid. Kan transportbehoven i större utsträckning tillgodoses genom
yteffektiva transportslag som spårvagnar, bussar och cykel, frigörs mycket
mark som kan bli nya grönytor.
Gamla underdimensionerade VA-system kan byggas om och delvis ersättas med
öppen dagvattenhantering. Utifrån erfarenheter från den lyckade omvandlingen
av stadsdelen Augustenborg i Malmö kan fler bostadsområden bli gröna och
klimatsmarta.
Riksdagen bör införa ett krav på kommunala klimat- och sårbarhetsplaner.
Kommunerna måste våga använda sig av den makt de har genom översikts- och
detaljplaner för att skydda sin befolkning. Samtidigt som kommuner
förbereder sig för klimatförändringar som inte kan förhindras är det oerhört
viktigt att rejält minska klimatpåverkan.
Det är delvis samma förvaltningar som berörs och det är rationellt att planera
för minskad klimatpåverkan och minskad sårbarhet samtidigt. Då blir det
också lättare att motivera kommuninvånarna till ändrade resvanor och
klimatvänlig livsstil.
Ett av klimat- och sårbarhetsutredningens tyngsta förslag är att fördubbla
preskriptionstiden för kommunernas ansvar för skador till följd av att
kommunen inte tillräckligt beaktat risker för översvämningar, ras, skred och
erosion i planarbetet. Regeringen föreslog ingen förändring trots att det är
uppenbart att samhällets skydd för enskilda behöver stärkas och att
kommunerna måste få ett starkare motiv att sätta säkerhet och klimatsäkring
av exempelvis VA-anläggningar framför lockande förslag på kortsiktig
exploatering.
För att förhindra framtida översvämningsskador, såväl i Skåne som i resten av
landet, behöver städerna bli gröna i dubbel bemärkelse. Det krävs stora
investeringar i nya VA-system, spårvagnslinjer och levande grönytor. Utan
klimatsäkring av tätorterna lär villaägarna sitta med Svarte-Petter även
nästa gång det kommer kraftiga och ihållande regn.
Karin Svensson-Smith
Karolina Skog