"ESS bör placeras i Lund"

Just nu sker många ansträngningar för att lokalisera neutronforskningsanläggningen ESS, European Spallation Source, till Lund. Blir Lund lokaliseringsort för anläggningen sker detta i konkurrens med placeringsförslag i Storbritannien, Ungern och Tyskland.

Skåne och Öresundsregionen får därmed en forskningsanläggning i absolut världsklass. Byggandet av ESS kommer att skapa Europas och världens ledande mångvetenskapliga centrum för materialforskning baserad på neutroner. De förväntade effekterna för den vetenskapliga och ekonomiska utvecklingen är stora.

Enligt en skattning från statliga Institutet för tillväxtpolitiska studier, ITPS, skulle en etablering av ESS i Sverige generera en BNP-ökning på ungefär 4 miljarder kronor per år och en sysselsättningsökning på 6 000 arbetstillfällen, vilket inte innefattar den direkta sysselsättningseffekten av vare sig byggandet eller den löpande driften av anläggningen.

Under Aktuella frågor den 10 november avvisar miljöpartisterna Kerstin Löfgren och Lari Pitkä-Kangas en placering av anläggningen i Lund. Deras argumentation följer två linjer: effekterna på forskning och miljö.

Regeringens utredare, Allan Larsson, bedömer att en ESS-anläggning i Lund skulle innebära en investering på ungefär 11 miljarder kronor. Anläggningen blir ett gemensamt europeiskt projekt, där deltagarländerna i ESS bidrar till finansieringen efter storleken på respektive lands BNP.

Värdlandet för ESS skall dock betala ett särskilt tillägg. Utöver deltagarländernas finansiering räknar Allan Larsson även med pengar från näringsliv och EU. Löfgren och Pitkä-Kangas befarar trots detta att en lokalisering till Lund kommer att ha en negativ inverkan på svensk forskning. Detta trots att den svenska andelen av investeringen inte skall belasta befintliga forskningsanslag. Därmed menar de att en till stora delar internationell forskningsinvestering kommer att ha en negativ inverkan på forskningen i Sverige. Denna logik går inte ihop.

Löfgren och Pitkä-Kangas lutar sig i sitt inlägg mot Karolinska institutet, som inte stödjer en Lundaplacering av ESS. Däremot nämner de inte att universiteten i Lund, Köpenhamn, Linköping och Oslo alla ingår i det konsortium som vill ha ESS i Lund.

Detsamma gäller Danmarks Tekniska universitet m fl akademiska institutioner som stödjer ESS i Lund. Det borde räcka för att avfärda Löfgrens och Pitkä-Kangas påstående om att anläggningen hotar forskningen.

När det gäller miljöinvändningarna mot ESS måste dessa tas på stort allvar. Löfgren och Pitkä-Kangas tar upp att anläggningen kommer att innehålla kvicksilver. Det är visserligen inte klart att ESS kommer att använda sig av kvicksilver – andra tekniska lösningar är tänkbara – men oavsett utformningen måste miljökraven ställas högt.

Sverige har en sträng och omfattande miljölagstiftning. Det är därför svårt att se varför Löfgren och Pitkä-Kangas föredrar en placering utanför Sverige.

För att undvika missförstånd förtjänar det också att påpekas att ESS i Lund inte kommer att innehålla något kärnbränsle och att ingen kärnreaktion kommer att äga rum.

I grunden ser vi det som omöjligt att vara motståndare till ESS, med alla dess positiva effekter för Skåne och Sverige. ESS bör placeras i Lund.

CHRISTINE AXELSSON

UNO ALDEGREN

LENNART PRYTZ

ILMAR REEPALU