"Lär av länder som lyckats"

Jobben står i centrum för den politiska debatten – i Sverige och Europa.

Sveriges öppna arbetslöshet är redan högre än i åtta andra EU-länder. Räknas arbetslösa i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder in i statistiken försämras positionen ytterligare. Den före detta LO-utredaren Jan Edling har påpekat att den verkliga arbetslösheten torde vara omkring 20 procent.

Inför denna verklighet verkar många vilja ge upp – trots att vi också har anledning att vara positiva:

Enligt Eurostat har sysselsättningen i "det gamla Europa" – de 15 länder som mellan 1995 och 2004 utgjorde EU – ökat starkt. Bäst har det gått för Irland, följt av Spanien och Nederländerna. Sämst har det gått för Tyskland och Österrike.

Sverige är med sina 6,5 procent fyra från slutet.

Sysselsättningsgraden ökade mellan åren 1995 och 2003 med 18,5 procent i de fem länder med bäst utveckling. Under samma period var ökningen 3,5 procent i den grupp om fem länder med sämst prognos, vilken Sverige tillhör.

Detta trots att Sverige då var inne i en fas av återhämtning efter den ekonomiska krisen i början av 1990-talet och hade god utveckling inom IT- och telekombranschen.

Vad präglar då de europeiska länder som lyckas väl med jobben?

* De har låg skatt på arbete.

Genomsnittlig total skatt på arbete i de länder som klarar sysselsättningspolitiken bäst är 30,5 procent jämfört med 41 procent i den grupp av länder som hanterar den sämst.

I Irland är skatten 15,5 procent medan den i Tyskland är 45,5 procent, enligt OECD.

* De har en fri arbetsmarknad.

I den årligen utkommande Economic Freedom of the World bedöms bland annat graden av fri eller reglerad arbetsmarknad.

Med hjälp av en skala mellan 1 – som står för minst fri – och 7 – som innebär mest fri – får de länder som presterar bäst ett genomsnitt på 5,1. I den grupp av stater som har högst arbetslöshet är motsvarande siffra 3,6.

Irland lyckas återigen bäst och Tyskland kommer sist.

* De har låga offentliga ersättningsnivåer i socialförsäkringarna.

Jämförbarheten är förvisso begränsad. Men nivån i a-kassan i de länder på den övre halvan i sysselsättningsutvecklingen – som har inkomstrelaterad ersättning – är i snitt omkring tio procentenheter lägre än i dem på den nedre halvan.

Samma skillnad kan skönjas när det gäller nivån i sjukförsäkringen enligt siffror från EU-kommissionen.

Ibland påpekas att de länder som har en minskande arbetslöshet håller på att komma ikapp de andra.

Men de många nya jobben ledde till att den öppna arbetslösheten nästan halverades – från i genomsnitt 11,2 procent till 6,5 procent – mellan 1995 och 2003.

I de länder med sämst prognos minskade den öppna arbetslösheten från 7,3 procent till 6,8 procent.

Socialdemokraterna går till val på att göra motsatsen jämfört med de länder som har låga arbetslöshetssiffror. De vill behålla en reglerad arbetsmarknad och höja såväl ersättningsnivåer som skatter. Misslyckandet med jobben skulle med den politiken förvärras ytterligare.

Den borgerliga alliansen föreslår en del förändringar i rätt riktning. Skatterna på arbete skall sänkas något, men ersättningsnivåerna verkar i huvudsak bestå och arbetsmarknaden skall förbli extremt reglerad.

Förslagen är begränsade och verkar krympa ju närmare valet kommer.

Ett massivt misslyckande kan inte vändas till framgång med marginella förändringar.

Andra lyckas – då kan Sverige lyckas.

En fri arbetsmarknad, sänkt skatt på arbete och låga ersättningsnivåer är viktiga delar av receptet för framgång.

Det som krävs är politisk vilja och beslutsamhet.

JOHNNY MUNKHAMMAR