"Gärna EU-skatt"

Under våren skall Europaparlamentet ge sin vision av vad EU bör ägna sig åt, vad det får kosta och hur detta skall betalas. Eftersom Europaparlamentet genom Lissabonfördraget har vetorätt över EU:s nästa långtidsbudget är detta ett arbete som bör ägnas stor omsorg, då det nu sker för första gången.

Det är inte längre försvarligt att 40 procent av EU:s budget utgörs av jordbruksstöd. Vi måste komma bort ifrån bidragstänkandet och istället satsa smartare på landsbygden. Vi har därför lanserat idén om att reformera landsbygdsprogrammen genom att se till att gå från bidrag till lån. Ansvaret och eftertanken hos den som tar ett lån eller en risk är rimligen större än hos den som passivt tar emot bidrag.

En annan grundprincip bör vara att EU:s satsningar står i relation till det mervärde de ger för Europa. Satsningar som skapar mervärden för hela unionen bör därför kunna få en högre andel stöd från EU än projekt som bara är av rent regionalt eller lokalt intresse.

Häromdagen höll statsminister Fredrik Reinfeldt (M) ett tal på Europahuset där han drog slutsatsen att EU:s budget borde ligga ”väl under 1 procent av EU:s samlade bruttonationalinkomst”. Det skulle innebära en nedskärning motsvarande minst ett par hundra miljarder svenska kronor.

Genom att inta denna ytterkantsposition försvåras, enligt vår mening, Sveriges möjligheter att påverka innehållet i politiken. Särskilt mot bakgrund av diskussionerna kring en dansk folkomröstning om euron var det även anmärkningsvärt att statsministern inte med ett ord berörde den gemensamma valutan.

Nytänkandet får dock inte begränsas till hur stor budgeten skall vara och hur pengarna skall användas, utan måste också gälla frågan om varifrån pengarna skall komma. Vi menar att tiden är mogen för en diskussion om EU:s inkomster och former för framtida finansiering.

EU:s finansiering är idag mycket oklar. Budgeten utgörs av medlemsländernas inbetalningar, som utgår från en avgift baserad på landets bruttonationalinkomst samt av intäkter från tullar och 0,3 procent av den moms som tas in av medlemsstaten. Olika medlemsländer har sedan olika rabatter, och ibland rabatt på rabatten.

EU-kommissionen studerar nu vilka möjligheter som finns för EU att i högre grad direkt ta in egna inkomster. Man har ibland talat om detta som ”EU-skatt”.

Förslagen handlar exempelvis om att låta en del av momsen gå direkt till EU, om möjligheten att ta in intäkter från handel med utsläppsrätter, beskattning av flygbranschen samt moms på finansiella tjänster och bonusar. Men det är viktigt att slå fast att egna medel inte nödvändigtvis betyder mer pengar till EU.

Ryggmärgsreflexen hos statsministern och Moderaterna – att direkt slå bakut när man talar om direkta inkomstvägar för EU – är därför helt onödig, för att inte säga okonstruktiv.

Att ge EU ökade egna resurser skulle tvinga institutionerna att visa medborgarna var man vill öka beskattningen eller vilka utgifter man vill minska. På samma sätt som den som lånar pengar till en investering eller ett projekt är mer försiktig än den som får bidrag, menar vi att EU-parlamentarikers ekonomiska ansvarstagande skulle bli tydligare om pengarna kom direkt från våra medborgare och företag istället för från anonyma statsbudgetar.

Medlemsstaterna i rådet och i parlamentet skulle i god europeisk anda tvingas att komma överens om såväl intäkter som utgifter till unionen – och alla skulle tydligt kunna ställas till svars inför väljarna. I Europaparlamentet skulle vi vilja se en ny regel som säger att varje ledamot som lägger kostnadsdrivande förslag också måste anvisa var pengarna skall tas, alltså var man vill göra en motsvarande besparing. Detta är ytterst en fråga om politiskt ansvar.

Skall Sverige vara en del av Europas kärna måste regeringen vara glasklar. Pengar som går till EU:s budget kan skapa tydliga mervärden för hela Europa, även för Sverige. Satsningar på regional utveckling, forskning, arbete för mänskliga rättigheter och klimatsatsningar inom EU är mer effektivt än medlemsstaternas enskilda satsningar. EU är mer än summan av sina delar.

Som vänner av solidaritet och samarbete i Europa hoppas vi att Sverige skall bli ledande i diskussionen om hur vi får en välfungerande union. En union där resurserna används effektivt under demokratisk kontroll bidrar till att skapa hållbar tillväxt och till att föra samman Europas folk.

MARIT PAULSEN

OLLE SCHMIDT

CECILIA WIKSTRÖM