"Vänta med spårvagnarna"

En rad lösningar på laddvägar provas idag på olika platser runt om i världen. Våra svenska leverantörer Volvo och Scania arbetar också med detta, inte minst inom ramen för det statliga Fordonsstrategiska forsknings- och innovationsprogrammet, FFI, som Vinnova ansvarar för.

Internationellt skall särskilt nämnas Sydkorea där man på den ledande tekniska högskolan har tagit fram en mycket intressant lösning som går i trafik på campus, kallad Olev – On Line Electric Vehicle. Olev är induktiv och osynligt nedgrävd under asfalten i en cirka halv meter bred remsa i mitten av körfilen längs med vägen. Energin överförs magnetiskt till fordonet, till exempel en buss, med tillräcklig effekt för att täcka både framdrift och laddning av batterier. Verkningsgraden från källa till batteri ligger på imponerande 85 procent.

I Sverige studerar Scania den induktiva tekniken medan Volvo utvärderar en i övrigt likvärdig men konduktiv teknik, där effekten överförs via en direkt kontakt med strömskenor i vägytan.

I både de induktiva och de konduktiva fallen är tekniken ofarlig för människor som till fots eller i fordon vistas på sådana laddvägar. Ingen exponeras för farliga magnetiska fält eller elekt­riska strömmar.

Mycket talar för att framtidens fordon alltmer går över till eldrift. Det handlar om miljö- och energihantering, kostnadseffektivitet, flexibilitet och krav på en tystare trafik. Laddvägar gör eldriften mycket konkurrenskraftig för bilar, bussar och långtradare, särskilt om det blir en standardiserad teknik som kan användas av både lätta och tunga fordon. Kostnaden för själva laddvägarna ger dessutom mycket korta återbetalningstider.

De tekniker för energi­överföring från vägytan till fordonet som studeras idag har alla det gemensamt att de kan användas av både bilar, bussar och lastbilar. Det ger en miljö fri från luftledningar och en stor frihet att planera kollektivtrafik i städer, men även att elförsörja långa transporter mellan städer.

Med ett fåtal stråk av sådana laddvägar genom en stad som Lund kan bussbaserad kollektivtrafik över hela staden drivas elektriskt, om bara bussarna tillräckligt ofta återkommer till laddvägen för att ladda upp sina batterier och därefter verka på batteridrift.

Inga speciella stopp för laddning alltså, utan laddning sker medan bussen kör sin ordinarie runda.

Den planerade satsningen på en spårvagnslösning mellan Lunds järnvägsstation och forskningsanläggningarna Max IV och ESS uppe på Brunnshög kan visa sig bli ett förhastat, dyrt och teknikföråldrat initiativ.

Därför: Tänk efter före.

Vi är av allt att döma mitt uppe i ett teknikskifte. Låt oss därför få till en utredning om att i stället pröva lösningen med elbussar och kontinuerlig laddning från väg.

Detta signalerar på ett helt annat sätt än spårvagnar att Lund är idéernas och framtidens stad, där man är beredd att pröva nya inno­vativa framtidslösningar. Det ger Lund möjlighet att bli först med enbart elbussar i hela stadstrafiken och, om omgivande städer anammar samma teknik, i hela regionen.

Detta är i alla fall värt att förutsättningslöst pröva och därför föreslår vi att man omgående drar i gång en utredning i frågan och tills den är klar väntar med den fortsatta spårvagnsplaneringen.

Det kan sedan bli aktuellt att göra en framtidsinriktad innovationsupphandling.

Per Eriksson var tidigare generaldirektör för Vinnova med ansvar för fordonsprogrammen. Mats Alaküla är professor på Institutionen för industriell elektroteknik och automation vid Lunds universitet samt hybridspecialist inom AB Volvo.

Trafiken befinner sig i ett teknikskifte, där elbussar som laddas från vägen kan vara framtidens lösning. Den planerade spårvagnssatsningen i Lund kan därför visa sig förhastad, skriver Per Eriksson, rektor för Lunds universitet, och Mats Alaküla, expert på eldrivsystem.