"Alla vill inte ha jämställdhet"

Ström går mot strömmen, skriver Sydsvenskans ledarskribent Mats Skogkär (18.5).

Fel.

Ström går inte alls mot strömmen. Han simmar som fisken i vattnet i den ström av förnekanden av forskning kring kvinnors villkor som florerar. Och han stämmer in i den brölande kören av förakt för genusvetenskapen. Det är mainstream att, som Mats Skogkär, hävda att Det genusindustriella komplexets problemformuleringsprivilegium behöver utmanas.

Som om det vore fråga om åsikter.

Jämställdhetsmålet står alla partier i riksdagen bakom. Målet är att vi ska ha ett samhälle där vi, som människor, har lika mycket makt att forma våra liv. Makt är alltid en relation. Har någon grupp mer makt så är det på någon annan grupps bekostnad. Konflikterna visar sig i allt från strukturellt och sexuellt våld till lönediskriminering. Det finns omfattande dokumentation och forskning kring detta.

Det är alltså inga åsikter som behöver utmanas utan kunskaper som behöver spridas och inmatas i vår förståelse av hur samhället fungerar.

När Pär Ström påstår sig punktera sex feministiska myter i sin bok så förtiger han i själva verket den största myten, den om att vi har kommit så långt. Denna myt är omhuldad av många och förlamar i själva verket det arbete som skulle behöva göras om vi menar allvar med att vi vill ha ett samhälle som uppvisar jämställdhet i praktiken.

Vi tvivlar faktiskt på att alla vill ha jämställdhet. Vi tvivlar på det eftersom partier som säger sig vara feministiska samtidigt vägrar att genomföra samhällsreformer som skulle kunna leda framåt. Att individualisera, dela, föräldraförsäkringen är ett exempel. Att rätta till lönerna är ett annat.

Det är inte rimligt att det ska skilja 4 400 kronor i månaden mellan vården och verkstaden, mellan Ica och IT eller mellan socionomen och ekonomen. Det är inte rimligt att tjejer mår allt sämre i skolan medan pojkarnas betyg rasar, det är inte rimligt att tre av tio LO-kvinnor inte har möjlighet att gå ifrån sin arbetsplats fem minuter utan att be om lov.

För att klara av den här ekvationen – säga ja till jämställdhet och samtidigt föra en politik som ökar skillnaderna mellan kvinnor och män – så väljer Ström och Skogkär att individualisera. Skillnader i lön och makt framställs som ett resultat av fria val. Kvinnor väljer att vara hemma med barnen och gå ner på deltid, kvinnor väljer att låta bli att ta chefsjobb, kvinnor väljer låglönejobb, otrygga vikariatsanställningar på timbasis och underordnade positioner. Så korkade är kvinnor.

Fan tro’t.

GUDRUN SCHYMAN

styrelseledamot i Feministiskt initiativ

MARTINA NILSSON

jämställdhetskommunalråd i Malmö

20 maj 2011

Svar:

Den som ifrågasätter ”genusvetenskapen” visar enligt Schyman och Nilsson ”förakt”.

Och givetvis okunnighet, för detta är inte en ”fråga om åsikter” utan om kunskaper som ska spridas, ja rent av ”inmatas” i allas vår ”förståelse av hur samhället fungerar”.

Jag tror alla känner igen maktspråk när de hör det.

Schyman och Nilsson vet den korrekta löneskillnaden mellan ”Ica och IT” och de vet vad kvinnor egentligen vill om dessa bortkollrade stackare bara förstod sitt eget bästa och förmådde bryta sig ur det falska medvetande patriarkatet invaggat dem i.

Fan tro’t.

Mats Skogkär