"EU:s vita fläck"

De modiga människornas manifestation i Vitryssland trotsade både vintervindar och KGB. Den fick ett abrupt slut när regimens kravallpoliser misshandlade och fängslade hundratals demonstranter.

Ändå skedde något viktigt. Det vitryska samhället fick se att det finns en opposition som inte stillatigande tänker foga sig. De utgör de första sprickorna i den auktoritära fasaden.

Men valrörelsens efterspel sker utan utländska observatörer. Om demokratins anhängare drabbas av hårda repressa-lier måste omvärldens dom bli hård. Regimen måste garantera säkerheten både för oppositionskandidaterna och deras anhängare. Vem skulle annars våga ställa upp i nästa val?

Avgörandet om Vitrysslands framtid kommer inte att ske i nästa presidentval. Det sker hela tiden i det tålmodiga politiska arbetet i vardagen, under hoten om vräkning eller arbetslöshet, i flygbladsutdelandet vid tunnelbanestationerna och vid de icke-statliga organisationernas seminarier.

En hållbar demokratisk förändring bygger på människors önskan att få leva ett vanligt liv, att kunna försörja sina familjer i fred och trygghet. Detta är en stark drivkraft men den behöver omvärldens stöd för att förvandlas till politiska reformer. Graden på omvärldens engagemang kommer att ha ett avgörande inflytande på utvecklingen framöver.

EU:s Vitrysslandspolitik fungerar inte. Åtgärderna är för få och kraftlösa, närvaron i stort sett obefintlig och det riktiga engagemanget saknas tyvärr.

På grund av president Aleksander Lukasjenkos odemokratiska styre har EU inga officiella kontakter med landet, inte ens ett fullödigt EU-kontor. Det vitryska folket lever i princip isolerade från väst trots att majoriteten vill att Vitryssland ska bli ett normalt, demokratiskt europeiskt land.

EU:s politik bör fokusera mindre på Lukasjenko och mer på att försöka vinna det vitryska folkets hjärtan. EU:s länder står för ungefär hälften av Vitrysslands handel vilket ger stora möjligheter att påverka utvecklingen.

EU kan med dagens politiska situation inte utlova ett framtida medlemskap, men vi kan erbjuda partnerskap så fort det politiska läget förbättras.

Vitryssland skulle snabbt kunna gynnas genom handelsavtal, samarbetsprogram och tillgång till EU:s stödfonder.

EU borde snarast presentera ett utkast över vilka reformer Vitryssland måste göra och redovisa vad landet skulle få i gengäld. På så vis blir fördelarna med EU synliga för alla.

EU bör omedelbart öppna ett informationskontor i Vitryssland för att främja kontakter med resten av Europa.

Det måste bli billigare att få visum till EU-länder och EU bör finansiera och medverka till en mångdubbling av antalet studentutbyten.

Stödet till det civila samhället är viktigt. EU måste effektivisera sitt stöd till de icke-statliga organisationerna och deras arbete för demokrati. Ett sätt kan vara att skapa en ny fristående organisation i stil med USA:s National Endowment for Democracy.

Jag vill se fler utbildningar för journalister, fler oberoende medier, stöd för stabila politiska partier, hjälp till ungdomsorganisationer och riktiga fackförbund.

Ekonomiska sanktioner är ett trubbigt instrument. Ekonomiska och andra straffåtgärder som EU eventuellt nu inför måste vara inriktade på presidenten och hans krets, inte mot befolkningen.

EU bör föra samtal med både oppositionen och reformorienterade personer inom regimen. I de revolutioner som de senaste åren svept över forna Sovjetländer har de nya ledarna inte kommit direkt från exil eller från gatudemonstrationerna utan har istället haft lång erfarenhet från att arbeta inom administrationen.

Många av toppbyråkraterna i Minsk är kompetenta, i tysthet missnöjda med Lukasjenko och intresserade av reformer. En stor del av dem har blivit utbytta på grund av alltför hård kritik. Den dag förändringen kommer bör vi ha redan upparbetade relationer med dem.

Valet förra söndagen innebar ingen omedelbar förändring för Vitrysslands politiska liv. Men kampen för demokrati och modernisering kommer inom en inte allt för avlägsen framtid att ge resultat. Det är vårt ansvar att vara med och stötta den kampen, hela vägen.

URBAN AHLIN