"Kommunismen lever kvar"

Mellan Tallinn och Stockholm är det 38 mil. Det är drygt tjugo mil kortare än den baltiska kedjan – en manifestation för oberoende från Sovjetunionen som ägde rum 1989 där två miljoner människor höll varandra i hand från Tallinn till Vilnius.

Men vi har inte bara geografiska band till våra baltiska grannar, utan även historiska. Ett exempel är måndagsrörelsen som ägde rum 1990–1991. Då hölls det 79 måndagsmöten på Norrmalmstorg i Stockholm för att visa stöd för Baltikums kamp för självständighet och mot kommunismen.

Idag, måndagen den 15 augusti, hålls ett 80:e måndagsmöte för att fira och uppmärksamma att det i år är tjugo år sedan de baltiska länderna återvann sin självständighet från Sovjetunionen.

Vaclav Havel, som ledde sammetsrevolutionen i sitt land 1989 och sedan blev folkvald president i Tjeckoslovakien, har sagt att ”vi lever i ett system där ord kan skaka en hel regering, där ord kan bevisa sig mäktigare än tio militära divisioner”.

Orden har känts högaktuella under den arabiska vår som glatt frihetskämpar världen över. Men det var inte länge sedan och inte långt härifrån som våra baltiska grannländer Estland, Lettland och Litauen led under kommunismens ok och det sovjetiska förtrycket. Och på samma sätt som ungdomar i Kairo reste sig mot landets diktatur på Tahrirtorget i vintras var frihetsrevolutionerna i Baltikum ett verk av modiga människor.

När jag föddes år 1975 var mer än en tredjedel av Europeiska unionens nuvarande medlemsländer kommunistiska diktaturer. Idag är samtliga 27 stabila demokratiska marknadsekonomier.

Men även om kommunismen idag är tillbakatryckt i Europa dog den dessvärre inte i och med Sovjetunionens fall. Sanningen är att var femte människa världen över lever under kommunismens förtryck. I länder som Kina, Kuba, Nordkorea, Laos och Vietnam innehar fortfarande det styrande kommunistpartiet statsmakten. Och i flera andra länder – däribland Sydafrika, Ukraina och Brasilien – stödjer eller ingår kommunistiska partier i regeringskoalitionerna.

I Belarus, Vitryssland, bara 84 mil härifrån, sker fortfarande en frihetskamp. Folk samlas nu under sommaren på gator och torg under onsdagskvällarna och klappar händerna för frihet i Europas sista diktatur. Den förtryckande regimen försöker stoppa demonstrationerna. Människor blir gripna och bortförda i polisens skåpbilar. Men varje onsdag går de ut igen.

Under sommaren har tvåtusen personer gripits i klapprotesterna mot president Aleksandr Lukasjenkos diktatur.

Lukasjenko är starkt inspirerad i sitt ledarskap av kommunistiska ledare som Stalin och Lenin. Han har tagit tillbaka gamla kommunistiska symboler, som den gamla sovjetiska flaggan, och Leninstatyn står mittemot parlamentshuset.

Kampen för Baltikums frihet för tjugo år sedan lärde oss två saker. Det blir aldrig demokrati utan demokrater. Och för att demokratiska krafter ska segra så behöver de omvärldens stöd och solidaritet. Detta uppmärksammar vi idag på det 80:e måndagsmötet för de baltiska staternas frihet och självständighet.

BIRGITTA OHLSSON